När jag i dag, fem dagar senare, söker med Google hittar jag dock inte en enda dagstidning som skrivit en artikel om rapporten. Typiskt, för privatekonomi har nästan alltid lägsta prioritet i media. Plus att 64 sidor verkar vara för lång att läsa för de flesta journalister.
Men för fondbolag och fondsparare är rapporten positiv läsning. Bland de tio områden so
m tas upp är bedömningen av fondsparandet mest positiv, enligt sammanfattningen i rapporten: ”Överlag bedömer FI att fondmarknaden fungerar väl för konsumenterna. Informationen är som regel tillförlitlig, avgifterna korrekta och det absoluta flertalet av förvaltarna agerar i linje med det uppdrag de har av kunderna.”
Vass kritik mot andra sparformer
Samtidigt får andra sparformer som bankkonto och aktieobligationer vass kritik. Fast allra mest kritisk är FI mot traditionella pensionsförsäkringar.
Kontosparande kritiseras för att riksgälden inte får ge förhandsbesked om ett konto omfattas av insättningsgarantin, plus att en kund kan tvingas vänta flera månader på att få ersättning från garantin.
Aktieobligationer kritiseras för att säljarna ofta misslyckas med att ge information om de extra risker som sparandet ger, utöver de som finns vid fondsparande eller direktsparande i aktier. Ett tänkvärt exempel är räddningen av den amerikanska investmentbanken Bear Stearn i mars, då ett stort antal svenska investerare i aktieindexobligationer var nära att förlora i stort sett hela värdet av sitt sparande.
FI går hårdast åt traditionella pensionsförsäkringar, både för att de är svåra för spararna att utvärdera och för att många saknar möjlighet att flytta sitt sparande även om de är missnöjda. FI sammanfattar: ” För att stärka konsumenternas ställning måste regelverket, tillsynen och bolagens agerande förbättras. Det gäller bland annat möjligheten att flytta sitt sparande, informationen om risk och avkastning, hur överskott fördelas mellan kunderna och informationen kring detta.”
Oklara ansvar
När det gäller betalningar påpekar FI att det är oklart vem som ska bära framtida förluster vid bedrägerier över bland annat internet – banken eller kunden? FI har inte tillsyn över företag som enbart ger lån, men varnar ändå för att risken för dålig information vid långivning troligen har ökat, samt påpekar att ansvaret för att granska marknadsföringen av dåliga lån finns hos konsumentverket.
Försäkringsbolag har också oklart ansvar. Enligt FI tycker drygt 70 procent av svenskarna att det är svårt att i förväg veta vilket skydd deras försäkringar ger. Vissa saknar grundläggande skydd, medan många betalar mer än en gång för att skydda samma egendom. Ytterligare ett problem är att kunden måste bevisa att en händelse täcks av försäkringen och vid en tvist kan det bli både krångligt och dyrt att få sin rätt prövad mot försäkringsbolaget.
Media hackar under gatlyktan
Men samtidigt som finansinspektionen verkar betydligt mer nöjd med fondbolagen än med andra delar av finansbranschen, så ger media en annan bild. Åtminstone är min minnesbild att tidningarna det senaste året har skrivit betydligt fler kritiska artiklar om fonder (till exempel höga avgifter, dålig avkastning, jämför inte med rätt index). Summan av alla artiklar som kritiserat problem med sparkonton (exempelvis att låg ränta inte behöver redovisas som en hög årsavgift, medan fonder måste redovisa TKA i kronor och ören till kunden), aktieobligationer (nästan alltid index utan utdelningar och med konstruktioner som är omöjliga att jämföra) och traditionellt pensionssparande (ofta inlåst hos försäkringsbolagen och oklart hur överskottet fördelas mellan olika kundgrupper) tror jag är betydligt mindre.
Att media hellre hackar på fondbolagen tror jag paradoxalt nog beror på att det är så lätt att få bra information om fonder. Källor som Morningstar och PPM gör det snabbt och bekvämt för journalister att jämföra och kritisera. Många letar under gatlyktan och struntar i resten.
Ett rimligt krav från varje chefredaktör borde vara att alla journalister som skriver om privatekonomi ska läsa FI sammanfattning på 64 sidor (länk ovan till höger) och sedan ta upp till granskning de mest allvarliga problemen.
