Några tips om bra fonder

istiska. Financial Times påpekar att det kan finnas kortsiktiga förklaringar till denna ”frikoppling” mellan aktier och räntepapper, men att den knappast blir långvarig.

Ett tredje tecken är att betydligt fler fondsparare än normalt har skickat e-post till mig med frågor om vilka fonder de ska välja. Jag har svårt att hinna inte svara alla brev individuellt och dessutom gör rådgivarlagen (som kom 2004) att jag inte får ge konkreta förslag på fonder individuellt (åtminstone inte utan att skriftligen dokumentera en mängd information om individen). Därför ägnar jag veckans krönika åt några allmänna tips om bra fonder för olika typer av sparande.

Räntefond som bas

Någon typ av räntesparande är nödvändigt som bas. Dels som buffert för oväntade utgifter, dels för att förvara likvida medel i väntan på bra köptillfällen. Dessutom har många sparmål som ligger bara 1-2 år framåt (semesterresa, byta bil eller liknande) och särskilt när utvecklingen på aktiemarknaden är så osäker som nu är det rimligt att prioritera att bevara kapitalet. Ofta är det mest praktiskt att räntespara på ett vanligt bankkonto med hög ränta, särskilt om beloppet inte är så stort eller om du vill ha flexibla insättningar och uttag.

Men det är lätt att bli lurad, på två sätt. De senaste veckorna har media flera gånger tagit upp att de bankkonton som ger högst ränta utlovar högre räntor än vad räntefonder i genomsnitt har levererat det senaste året. Förklaringen är att riksbanken har dubblat sin reporänta de senaste två åren, vilket betyder att räntepapper som köptes för ett år sedan gav lägre ränta. Därför är det vilseledande att jämföra den ränta som en bank utlovar för de närmaste dagarna med de räntor som gällde förra året.

Lurad kan man också bli av att banker tillfälligt ger extra höga räntor för att locka nya kunder eller för att de har finansiella problem som gjort det svårt att få in kapital annars. Ett sparkonto i en udda bank ger därför en risk att räntan snart sänks kraftigt eller att det blir svårt att få ut pengarna (Custodia är ett tänkvärt exempel).

Räntefonder har fördelen att förvaltaren alltid tävlar med konkurrenterna om att ge bästa möjliga avkastning. Deras förvaltningsavgift ger tydligt besked om deras chans att lyckas bra, eftersom de räntefonder som lyckas bäst alltid har låga årsavgifter. Sparkonton har däremot samma typ av nackdel som ett bostadslån med rörlig ränta – för att vara säker på att du fortsätter att ha bästa möjliga ränta måste du kolla konkurrenterna varje månad. De låga räntorna allmänt sett, samtidigt som det finns en betydande risk att stigande tillgångspriser ger högre inflation, talar för korta räntefonder ("penningmarknadsfonder").

Lätt bli lurad av aktieobligationer

Oron på aktiemarknaderna har också gjort att många sparare lockas av aktieobligationer eller garantifonder. Det är fullt rimligt att vilja ha ett löfte om ett minsta belopp tillbaka, men mitt intryck är att många samtidigt alltför lätt sväljer diffusa löften om bra avkastning – löften som när man granskar exakt vad som står i prospekt och faktiska resultat historiskt visar sig vara tomma på innehåll. Att riskera att få 80 procent tillbaka från en garantifond eller 89 procent tillbaka från en aktieobligation är bara rimligt om villkoren ger stor sannolikhet att avkastningen blir bättre än från en räntefond.

Ett avgörande problem med dessa ”strukturerade produkter” av olika slag är att skaparna har ett helt separat intresse av att tjäna pengar på affären, istället för att som fondbolagen ha ett gemensamt intresse med kunden av att andelskursen stiger (eftersom fonder tar sin avgift i procent av förvaltat kapital). Jag skrev senast om aktieobligationer i ”Tro inte på reklamen för aktieobligationer” (länk ovan till höger).

Hedgefonder på 2-5 års sikt

En typ av fonder som har motsatt fördel är de som har resultatbaserade avgifter så att förvaltarna verklig tjänar bra med pengar just om fonden stiger kraftigt. Hedgefonder har nästan alltid resultatbaserade avgifter och för att minska risktagandet har de dessutom fördelen att förvaltarna normalt har en stor del av sitt eget sparkapital i fonden och att fokus normalt är på att undvika stora förluster. Om man sprider sparandet på flera olika hedgefonder får man dessutom betydligt stabilare värdeutveckling, eftersom förvaltarna väljer olika strategier och ofta har låg samvariation med börsutvecklingen.

Dock är problemet med hedgefonder att avgifterna på längre sikt riskerar att ta en stor del av resultatet, särskilt eftersom de resultatbaserade avgifterna tas fram till en topp i utvecklingen, medan kunderna tenderar att lämna hedgefonderna efter dåliga perioder. Dessutom är det ofta svårt att snabbt få ut pengar ur hedgefonder, som normalt bara har handel en gång per månad. Därför är det främst på 2-5 års sikt som hedgefonder passar bra. Jag skrev senast om mina favoriter i ”Oro inför 2008 talar för hedgefonder” (länk ovan till höger) där jag i första hand rekommenderar Helios.

Aktiefonder i pensionssparande

På längre sikt har aktier och aktiefonder historiskt varit det bästa alternativet. Riskspridningen som en bred aktiefond ger mellan många länder och branscher är en avgörande fördel jämfört med enskilda aktier. Dock är det viktigt att vara medveten om att det kan dröja både 20 och 30 år innan aktiesparande överträffar räntebärande (en varning jag upprepade i förra veckans krönika ”Lyssna på 108 års erfarenhet”). Därför är det främst vid pensionssparande som det är självklart att ha med aktiefonder i sparandet.

Den typ av börsnedgång som vi upplevt det senaste halvåret är bara en fördel för alla som kommer att placera mer pengar på aktiemarknaden (se ”Börsraset bra för månadssparare”). Fast är du aktiv och följer utvecklingen så tycker jag det verkar rimligt att det kommer bättre köptillfällen under det närmaste året, när avmattningen i USA och Europa på allvar slår igenom på börsföretagens vinster. Men jag kan ha fel – jag har de senaste fyra åren varit dålig på att pricka exakt rätt tidpunkter att köpa och sälja aktiefonder.

När du väl bestämmer dig för att satsa pengar i aktiefonder, så håller jag fast vid min gamla tumregel. Om du är aktiv och kollar dina fonders prestationer minst en gång om året, så ska du fokusera på att välja fonder med erkänt duktiga förvaltare (till exempel de som DI och Morningstar belönat, se ”Vinnarna i Årets stjärnförvaltare 2007”). Om du snarare tror att du framöver kommer att vara passiv och behålla samma aktiefond i många år, då ska du i först hand välja de i varje kategori som har lägst avgifter (mer om detta i ”Mina 10 första fondtips”, länk ovan till höger).