I november hörde jag att chefer inom fondbranschen diskuterade vilken ”strategi” de skulle välja för att hantera granskningen. Och redan i augusti fick Morningstar frågan från TV-reportern Jan Nylander hur de 100 största svenska fonderna har lyckats jämfört med index som inkluderar aktieutdelningar de senaste 10 åren.
Bra och imponerande makt
>
Nyfiken satte jag mig alltså i soffan i går kväll och såg ”Fondbluffen”. Mitt betyg är 4 av 5 möjliga, medan liknande reportage i ”Kalla fakta” och ”Reportrarna” som jag varit inblandad i bara får betyg 2.
Bra är främst att programmet fokuserar på folkbildning, att förklara och ge ett historiskt perspektiv. Imponerande är förstås att detta enda reportage troligen ligger bakom att både Nordea och Swedbank (plus kanske även övriga svenska fondbolag) efter 15 års kritik i media nu slutar att jämföra sina aktiefonder med aktieprisindex utan utdelningar (se ”Nordea och Robur höjer ribborna, men på olika sätt”). TV har uppenbart större makt än alla de specialiserade media som tidigare kritiserat samma sak. Bäst är att avslutningen handlar om ett konkret råd, att Sveriges fondsparare borde placera mer i indexfonder.
Fast det blir bara betyg 4, för ingenting nämns om att det faktiskt är svårt och krångligt även att hitta rätt bland alla olika indexfonder.
Ojämnt utbud indexfonder
En indexfond försöker ha innehav som nära speglar fördelningen i ett index, vilket betyder att avkastningen kommer att bli mycket lik index. Den avgörande fördelen är att de indexfonder som har låg omsättning och låga avgifter tack vare intäkter från aktielån kommer att utvecklas lite bättre än sitt jämförelseindex varje år (även när index innehåller alla aktieutdelningar). Nackdelen med vanliga aktiefonder är främst högre avgifter och högre transaktionskostnader, som betyder att majoriteten på sikt måste utvecklas sämre än ett jämförelseindex som inkluderar utdelningar.
Men genom att använda ”index” som sökord i Morningstars verktyg ”Sök fond” kan du hitta över 100 indexfonder i 23 kategorier. Flest indexfonder finns det i kategorin ”Sverige”, hela 17 stycken. Samtidigt finns många andra kategorier som helt saknar indexfonder.
Och det finns bara ungefär 65 miljarder kronor i indexfonder och börshandlade ETF (Xact) registrerade i Sverige, jämfört med totalt ungefär 800 miljarder i svenska aktiefonder. Bara 8 procent finns alltså placerat i indexfonder, trots att de fyra äldsta funnits över tio år. Förklaringen är till viss del inlåsning i gamla dyra aktiefonder på grund av reavinstskatten, men främst att det inte är lönsamt att satsa stort på marknadsföring av indexfonder om deras avgifter är bästa/lägsta möjliga. Och när få vill sälja är det förstås krångligare för fondspararna att lyckas köpa.
Bäst på stora marknader
Fast det avgörande argumentet mot indexfonder är att de främst fungerar bra för investeringar i stora börsbolag på aktiemarknader med väl spridd information. De vetenskapliga studier som används som argument både i Uppdrag granskning och i andra media gäller ofta fonder som jämförs med amerikanska S&P500, ett index med 500 av de allra största börsbolagen i USA. Men en jämförelse av indexfonder som investerar i småbolag i USA eller på Tokyobörsen visar betydligt sämre resultat, vilket beror på att en skicklig förvaltare kan göra mer nytta när aktier är dåligt analyserade eller när informationen om börsbolagen är dålig.
Därför köper även Sjunde AP-fonden (som framställs som en ren indexförvaltare i ”Fondbluffen”) dyrare aktiv förvaltning av mer udda tillgångar. Och i Morningstars PPM-portföljer har jag med indexfonder för USA och Europa, men inte för till exempel Japan eller småbolag.
Fördel för stora indexfond
Dessutom måste förstås var och en välja fördelningen mellan indexfonder med olika inriktning. En ytterligare komplikation är att kunden även måste välja vilket index på respektive marknad som kommer att ge bäst avkastning. Även vid investeringar på Stockholmsbörsen är skillnaderna stora, i en tabell i ”Avanza Zero nummer 8 av 13 indexfonder” förra året visar jag att avkastningen för indexfonder i kategorin Sverige varierar mellan 32 och 40 procent under ett enda år.
Slutligen är det en fördel med stor volym på indexförvaltningen, eftersom den slarviga beskrivningen i många media (och även av Peter Norman på Sjunde AP-fonden i går kväll) att indexfonder kan skötas enbart av en dator är fel. Och en titt på de historiska resultaten visar att det finns både dåliga och dyra indexfonder.
Bra indexfonder kräver faktiskt skicklig aktiv förvaltning de också. Dels ska någon klokt hantera dagliga inflöden och utflöden så att aktier köps och säljs med låg kostnad utan att indexfondens portfölj avviker för mycket från index. Dels finns det mycket pengar att tjäna på rätt hanterade aktielån till blankare och korrekta prognoser för indexändringar. Mina slutsatser och tips finns i ”Fördelar för stora indexfonder” (länk ovan till höger).
