I går eftermiddag reagerade även Swedbanks fondföretag Robur på kritiken i media, men väljer istället att byta ut sina jämförelseindex utan utdelningar mot Morningstars fondindex (som vi lanserade i mars förra året, se ”Bättre koll med nya fondindex”).
Att två av storbankerna kastar ut den gamla bekväma jämförelsen med aktieprisindex utan utdelningar är en stor nyhet både för mig, för Morningstar och f
ör den svenska fondbranschen.
Normala aktieindex är utan utdelningar
Men först en liten bakgrund: Börsnoterade företag ger normalt aktieägarna utdelning en gång per år, plus att teckningsrätter vid avknoppningar och liknande ger extra avkastning. Ändå beräknas alla normala aktieindex utan utdelningar, vilket beror på att det grundläggande syftet med ett aktiekursindex är att kunna jämföra aktiekursers utveckling med ett genomsnitt (och priset på en aktie är enbart just för aktien, där ingår enbart en rätt för ägaren att separat få framtida utdelningar, inte en summering av historiska utdelningar).
Media har därför en skuld i den förvirring som finns kring index, eftersom våra mest använda index som Dow Jones Industrial, OMXS30, Nasdaq och Nikkei är vanliga aktiekursindex, utan utdelningar. När media rapporterar hur börsindex har utvecklats under dagen eller sedan årsskiftet är detta därför genomsnitt för aktiekurser – inte genomsnitt för den totala avkastningen som aktieägarna fått. Fondsparare som litar till rapporteringen i tidningar och TV blir alltså lika mycket vilseledda som fondsparare som litar på fondbolag som enbart jämför sina fonder med vanliga aktiekursindex.
Ytterligare ett problem är att när valutakurserna rör sig kraftigt är det vilseledande av media att jämföra börsindex utveckling utan att berätta att dessa index räknas i olika valuta. På Morningstar hemsida finns möjligheter både i diagram och tabeller att välja valuta, men normalt visar vi alla resultat enbart i svenska kronor (både för fonder och index). Våra jämförelseindex från amerikanska MSCI är ”NDTR_D” vilket betyder ”Net dividend, total return, USA-dollar”, eller översatt att index beräknas inklusive utdelningar, netto efter kupongskatt. Och avkastningar för fonder och index räknar Morningstar förstås alltid om till samma valuta.
Tufft beslut höja ribborna
Att veckans nyheter från Nordea och Robur är stora i fondbranschen beror på att debatten i Sverige kring detta pågått i över tio år. Fondbolagen har (med rätta) påpekat att fonderna har stora kostnader, som inte ingår i börsindex. Media har (med rätta) påpekat att ett rimligt mål när man utvärderar förvaltare är att aktiva förvaltaren ska lyckas bättre än en välskött indexfond (som tack vare intäkter från aktielån brukar lyckas ganska exakt som index med utdelningar).
Nyheterna kan ses som att dropparna av syrlig kritik från media till slut har gjort hål i två av stenarna. Bland ekonomitidningar är det särskilt Dagens Industri som regelbundet har kritiserat fondbolag som för att deras fonder har misslyckats jämfört med börsindex som inkluderar utdelningar. Själv började jag skriva om risken att fondbolag vilseleder fondsparare genom att jämföra sina fonder med vanliga aktieindex redan i mitten på 1990-talet.
En förklaring till att just Nordea är först med att ta detta tuffa beslut, som framöver troligen betyder att en majoritet av förvaltarnas resultat presenteras som misslyckade (mer om detta nedan), är rimligen att Nordea för några år sedan flyttade nästan all förvaltning till Köpenhamn. Det betyder att den svenska organisationen i större utsträckning tar intryck av kundernas krav än hos de andra tre storbankerna, som fortfarande har egen förvaltning av flertalet fonder baserad i Stockholm.
Ändringen som Robur gör kan framstå som mindre tuff, eftersom hälften av fonderna alltid är bättre än deras genomsnitt (Morningstars fondindex). Men eftersom Robur behåller även börsindex med utdelningar i sina rapporter, så finns även samma jämförelse med börsindex som hos Nordea.
Nordea är förstås inte allra först i Sverige, många mindre fondbolag har sett det som en konkurrensfördel att vara mer självkritiska i beskrivningen av sina förvaltares prestationer. Till exempel har Folksam enbart använt jämförelseindex med utdelningar i sina årsrapporter under hela 2000-talet. Men även bland mindre fondbolag är det vanligt att index utan utdelningar lyfts fram i texter och diagram – frestelsen är självklar, eftersom det är lättare att överträffa index som inte innehåller aktieutdelningarna, särskilt på lång sikt.
Ett frågetecken finns dessutom för hur Nordea och Robur kommer att behandla historiken. Ibland ritar fondbolagen diagram så att officiellt jämförelseindex respektive år tas med, vilket skulle betyda att storbankerna behåller en historik som är lätt att överträffa fram till 31 december 2007. Slutgiltigt besked om detta kommer kanske först i halvårsrapporten i augusti.
7 av 24 har klarat utdelningsindex
Jag har granskat hur Nordeas största svenskregistrerade fonder har lyckats jämfört med index de senaste 10 åren och resultatet är att tre (Europa, Norden och Tillväxtbolag) har överträffat index med utdelningar, medan fem (Alfa, Beta, Obligation, Spektra och Sverige) har gett sämre avkastning än index med utdelningar. För Robur är resultatet de senaste tio åren att 12 av de största svenska fonderna presterat sämre än index med utdelningar, medan bara 4 överträffat dem. Totalt alltså 7 av 24 som klarat sina utdelningsindex.
Skillnaderna mot index är ganska små räknat per år (från +1,4 %-enheter till -2,3 %-enheter för två Nordeafonder) men totalt under tio år motsvarar denna skillnad att fondspararen i den bästa fonden fått 78 procentenheter bättre resultat. Eller med andra ord: Om någon satsat 10.000 kronor så har den bästa av de åtta Nordeafonderna givit 7.800 kronor mer tillbaka relativt index än den sämsta.
Majoriteten individer misslyckade
När jag skrev om detta för 10-15 år sedan i Affärsvärlden tyckte jag att det var självklart att aktiefonder i första hand borde jämföras med index med utdelningar. Men sedan har jag lärt mig mer och blivit mer nyanserad (se till exempel ”Glöm inte utdelningarna” och ”Sluta med indexgnället”).
Det som gör debatten svår är att fonder alltid rapporterar avkastning efter att alla kostnader är avdragna. Andelskursen heter formellt NAV (netto andelsvärde) eftersom kursen varje dag räknas ”netto” efter alla kostnader som belastar fonden. Största kostnaden är normalt fondens förvaltningsavgift, som indirekt används för att betala både bankkontor, reklam och förvaltarnas löner. Effekten är att fondbranschen och andra professionella förvaltare totalt sett måste lyckas sämre än index med utdelningar, eftersom olika proffs i dag dominerar aktieplacerandet globalt. Och majoriteten fonder kommer att prestera sämre resultat än utdelningsindex.
Internt inom fondbolagen förstår jag därför att man inte vill sätta ribborna så högt, för cheferna vill inte att majoriteten av deras anställda förvaltare ska presenteras som misslyckade. Förvaltarna är individer som normalt jobbar hårt och det är inte den enskilde förvaltarens fel att fondbolagen tar ut höga förvaltningsavgifter ur fonderna varje år, som sänker deras resultat.
Min slutsats de senaste åren har därför varit att det mest rimliga är att fondbolagen har med båda typerna av index i sin rapportering, eftersom en mer komplett rapportering ökar kunskapen hos spararna och minskar risken för missförstånd och förvirring.
Matematiskt måste
Veckans nyheter från Nordea och Robur kommer troligen att få efterföljare hos andra fondföretag. Resultatet är ett tuffare klimat för förvaltarna, när en majoritet framöver presenteras som misslyckade jämfört med index även i fondbolagens egna årsrapporter.
Det är en anpassning till hårdare bevakning i media, men i rättvisans namn önskar jag att journalisterna framöver balanserar bilden med de rent matematiska orsakerna till att nästan alla fonder måste misslyckas mot index under branta börsuppgångar (se ”Sluta med indexgnället”, länk ovan till höger).
