Sju argument emot
Mitt tips är att ännu är inte sista ordet sagt. Sju starka argument finns mot Charlotta Carlbergs tolkning:
(1) Fondbolagens Förening påpekar i ett pressmeddelande i dag att finansinspektionen (FI) i snart fyra år, f
rån april 2004 till november 2007 följt en annan tolkning, nämligen att rekommendera att jämförelseindex finns med i fondfaktabladen. För några veckor sedan valde Charlotta Carlberg en motsatt tolkning, men det är tveksamt om den är förankrad politiskt. Genom åren har många politiker stämt in i medias kritik att fonderna presterat dåliga resultat jämfört med index inklusive utdelningar – att då förbjuda fondbolagen att redovisa vilket index fonden försöker överträffa är orimligt.
(2) Enligt Fondbolagens Förening så har EU hittills låtit myndigheterna i respektive land bestämma vad som ska ingå i landets ”simplified prospectus”, som i Sverige kallas ”fondfaktablad”. I flera länder finns krav på att jämförelseindex ska finnas med och många länder kräver även i övrigt mer information än Sverige. En samordning inom EU verkar rimlig, eftersom ett grundläggande syfte med EU är fri rörlighet för tjänster, däribland finansiella tjänster som fondförvaltning.
(3) Även de nya regler för fondfaktablad som FI godkände i december (länk ovan till höger) hänvisar till FI-föreskriften 2004:2 kapitel 13:4 där det står "Faktabladet ska lämna information om fondens investeringsstrategi. Av denna information ska följande framgå: 1. en beskrivning av det mål fonden eftersträvar med sina placeringar..." Detta ger rimligen utrymme att ange jämförelseindex, eftersom förvaltare normalt har som mål att överträffa sitt index.
(4) I de regler och riktlinjer som FI ger för årsrapporter och halvårsrapporter finns fortfarande motsatt krav – att fondernas ska redovisa jämförelseindex och fondens avkastning jämfört med index avkastning. Detta är i linje med kraven både politiskt och i media att fonder ska ge information så att andelsägarna kan utvärdera resultaten.
(5) En återkommande kritik mot fondbolagen, särskilt de stora, är att förvaltningen i praktiken ligger mycket nära samma fördelning som fondens jämförelseindex, trots att fondbolagen tar betalt för aktiv förvaltning. Denna typ av dyra ”smygindexfonder” är vanliga i Sverige och det finns rimligen ett starkt konsumentintresse att lyfta fram information om hur aktiv förvaltningen är. Att istället förbjuda information om fondens jämförelseindex går i motsatt riktning.
(6) Alla journalister som har intervjuat fondförvaltare vet att fondernas jämförelseindex ofta har en mycket central roll i hur förvaltaren analyserar och beskriver den marknad fonden placerar på. Förvaltare tävlar varje dag mot sitt index och det är ofta avkastningen relativt index, inte avkastningen i absoluta tal, som avgör förvaltarens status och bonus. Svenska media har allmänt sett en svag bevakning av fonder och fondbolag, men just frågan om jämförelseindex har genom åren engagerat många journalister. Därför kanske Finansinspektionen framöver får så mycket kritik att tolkningen åter ändras.
(7) Nystartade fonder behöver hänvisa till sitt jämförelseindex för att kunna beskriva investeringens historiska utveckling och risk. Det gäller särskilt om fonden är först att investera på en ny marknad. Fondsparare och rådgivare kommer därför att fortsätta att begära information om index och dessa krav kan fondbolagen vidarebefordra till FI. Och lagen är tydlig att FI ska värna konsumentintresset.
Misstag av insnöade jurister
En sammanfattning av min bild av det som hänt är att den nya lagtolkningen är ett misstag av några jurister på Finansinspektionen med dålig kontakt med verkligheten, både verkligheten i fondbranschen och för fondsparare. Insnöade jurister fastnar lätt i en egen bokstavstolkning av diverse paragrafer, istället för att ta hänsyn till verkligheten och tolka bestämmelserna i ett större sammanhang.
Resultatet blir antingen att någon högre instans gör en mer korrekt tolkning, eller att någon lagstiftare efter en tid ger regler som inte går att feltolka.
Utifrån mitt perspektiv, som har bevakat den svenska fondbranschen sedan 1991, är det helt uppenbart att fondernas jämförelseindex normalt ska stå med i en sammanfattning av fakta om en fond. Att förbjuda information om jämförelseindex är ungefär lika dumt som att förbjuda biltillverkare att beskriva de olika modellernas bensinförbrukning. Visst är det sant att bilars förbrukning i praktiken avviker – men testförarnas resultat är ändå viktiga fakta.
Samma sak med fonder. Det är svårt att spå framtiden och därmed svårt att ge fakta om vilken utveckling som fonders avkastning kommer att ha framöver – men att berätta vilket index som förvaltaren tävlar mot är självklart central information.
