I början på mars gjorde jag årets första uppdatering, då jag minskade andelen aktiefonder kraftigt i de aktiva portföljerna (se ”USA och Enter Trend i PPM-portföljerna”). Börsnedgången under maj och juni gjorde att chansen till positiva överraskningar ökade, så i slutet på juni höjde jag andelen aktiefonder något. Den tredje uppdateringen innebär främst att jag tar tillbaka dessa höjningar.
v>
Mitt huvudargument är att börsuppgången de senaste två månaderna stämmer dåligt med de ekonomiska nyheter som kommit under samma period. Främst är det tydliga tecken på konjunkturnedgång i USA som borde oroa aktiemarknaderna mer. Centralbanken Fed har reagerat med en paus i sina räntehöjningar trots att inflationen i USA fortsätter att vara något för hög. Den förklaring som främst diskuteras är att villapriserna har slutat stiga och byggsektorn ser ut att vara på väg mot en kris (mer om detta i ”Tydlig inbromsning i USA”).
Sänker andelen aktiefonder
Resten av världen kommer att påverkas starkt av en lågkonjunktur i världens största ekonomi, så aktiemarknaderna runt om i världen kommer till slut att reagera. Dessutom har råvarupriserna de senaste veckorna fallit kraftigt, vilket brukar vara en tydlig signal. Under oktober kommer börsföretagens rapporter för tredje kvartalet och då kan beskedet bli att tillväxten har tappat farten. Lägre tillväxt talar för fallande företagsvinster och därmed rimligen fallande aktiekurser, vilket borde ge ett bättre köptillfälle någon gång under 2007.
Denna slutsats gör att jag nu sänker andelen aktiefonder till samma nivåer som i början på mars. Exakt när nästa börsnedgång börjar eller om den blir lika brant som i maj vet jag förstås inte. Men genom att delvis gå mot börsernas kortsiktiga svängningar går det att skapa lite extra avkastning, genom att ”köpa billigt och sälja dyrt”.
Däremot behåller jag samma fonder som tidigare, trots att vissa av de jag valde i mars har haft problem sedan dess. Förklaringen är dels att ett enskilt halvår inte säger något om förvaltarens skicklighet, det avgörande är resultaten 5-10 år bakåt. Dels har jag valt ut förvaltare som klarade sig bra under nedgången år 2001 och 2002, medan det är mer våghalsiga förvaltare som klarar bäst under den typ av branta uppgångar och kortsiktiga svängningar som dominerat det senaste året.
Behåller Didner & Gerge
Ett tydligt exempel är Didner & Gerge Aktiefond Sverige som onekligen har haft ett dåligt år och därmed även fått en 3-årsavkastning under snittet i kategorin. Men jämfört med övriga Sverigefonder de senaste tio åren har Didner & Gerge fortfarande en mycket stabil serie resultat över snittet, vilket är avgörande för mig när jag väljer fonder till de passiva portföljerna. Dessutom är PPM-avgiften bara 0,3 procent per år.
Valet av Japanfond har varit knepigt och jag har ”hoppat i galen tunna” ett par gånger. Japanfonderna tillhörde vinnarna 2005, men har därefter varit förlorare. Den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Japan har dock varit fortsatt lovande (se ”Positiv trend lyfter Japan”). I februari förra året bytte jag från JPM Japan till Storebrand Japan, som dock därefter började utvecklas sämre än snittet i kategorin. I november bytte jag därför tillbaka till JPM Japan, som dock sedan de senaste tre månaderna utvecklats mycket sämre än de flesta andra Japanfonder.
Ska jag byta Japanfond igen? Ser man på historiska resultat vore det frestande att byta till en småbolagsfond inriktad på Japan, men jag är skeptisk eftersom uppvärderingen förra året var extremt stor. Därför väljer jag att ”sitta still i båten” och hoppas att JPM hittar tillbaka till sitt tidigare framgångsrecept. Tre månader är trots allt en väldigt kort period.
Identiska med i mars
Totalt sett är därmed PPM-portföljerna nu nästan identiska med fördelningen jag föreslog den 1 mars. Det kan tyckas märkligt att jag håller fast även vid de fonder som haft en svag utveckling det senaste halvåret. Men jag hoppas att jag förklarat varför ovan.
Samma sak när det gäller valet av marknader, avgörande för mig är argumentens styrka. Jag tycker att det är svårt att veta exakt när en omvärdering sker på aktiemarknaden och jag är ofta för tidigt ute, men så länge jag har rätt om utvecklingen på längre sikt så blir avkastningen till slut bättre än världsindex. De starkaste argumenten tycker jag fortfarande talar för att aktiemarknaderna i allmänhet har stigit för högt, samt att Tokyobörsen har störst chans att överraska positivt.
