Sverige följer i kölvattnet på USA, som började höja redan sommaren 2004 och för tre veckor sedan tog en paus efter att ha höjt 17 gånger upp till 5,25 procent. Hög BNP-tillväxt har skapat oro att inflationen är på väg att ta fart.
Brant stigande huspriser och ökade bolån är avgörande argument för räntehöjningar, i både USA och Sverige. Fö
rklaringen är att centralbankerna fruktar den ”förmögenhetseffekt” som stigande huspriser har på konsumtionen. Eller snarare den negativa effekt som fallande huspriser har på resten av ekonomin – om de tidigare stigit för högt. Därför vill centralbankerna dämpa prisuppgången innan huspriserna når så högt att ett ras blir oundvikligt.
Nedgång ger starkare reaktion
Här i Sverige upplevde vi en av landets värsta lågkonjunkturer 1991 till 1993, när ett nytt skattesystem och höga räntor tillsammans fick både villor och bostadsrätter att falla i värde. Svenska folket drog åt svångremmen, vilket gav en konjunkturnedgång så brant att det bara var när svenska kronan hade fallit och staten räddat bankerna som tillväxten tog fart. Men det var först i slutet på 1990-talet som priserna på villor och bostadsrätter nådde lika högt som de varit på toppen år 1989.
De psykologiska effekterna är nog välbekant för de alla som haft investeringar på Stockholmsbörsen och i svenska bostäder de senaste 20 åren. I närheten av en topp är det frestande att känna sig rik och vissa konsumerar betydligt mer på toppen än vad som är långsiktigt hållbart: exklusiva bilar, fjärran semesterresor, köksinredning i ädelträ och gamla årgångar från Systemet.
När dåliga tider nästa gång gör att aktiekurserna faller och bostadspriserna följer med nedåt, då kommer motreaktionen. Förr var det vanligare att människor hade satsat allt på en enda aktie och blev utblottade, till exempel i Krugerkraschen.
I dag ingriper centralbankerna för att dämpa både överhettningar och kriser. Men även om förlusterna blir begränsade – ja, till och med om värdet i kronor fortfarande är större än den ursprungliga insatsen – så reagerar människor starkt. Många mår dåligt och har länge svårt att komma över värdeminskningen, särskilt om de varit slösaktiga eller lättlurade när deras förmögenhet stod på topp (andra bryr sig inte alls lika mycket, vilket visar att det är viktigt att försöka känna sig själv).
Värdeökning ger tillfällig lycka, förlust värre
Forskning inom ekonomisk psykologi ger tänkvärda slutsatser. Dels finns experiment som visar att de flesta människor hellre vill undvika en förlust än göra motsvarande vinst. Dels finns undersökningar av sambandet mellan pengar och lycka som visar att ändrad förmögenhet bara ger en tillfällig påverkan på människors lycka, men att pengar i sig inte gör oss mer lyckliga. En värdeökning ger alltså tillfällig lycka, men en lika stor värdeminskning har större effekt.
Dessa resultat tycker jag stämmer med hur jag själv upplever vinster och förluster. Får jag oväntat 10.000 kronor så blir jag ganska glad, men glömmer rätt snabbt. Men om jag råkar ut för en extra kostnad på 10.000 kronor så blir jag betydligt mer påverkad, och grämer mig längre. Jag har aldrig upplevt plötsliga miljonbelopp, men gissar att dessa upplevelser skulle följa samma mönster – det vore mer omskakande att plötsligt behöva betala ett skadestånd på en miljon, än jag skulle bli glad av att vinna lika mycket i ett lotteri.
Fastna inte i ”fattigfällan”
Detta gör att det finns risk att fastna i något som jag kallar ”fattigfällan”: att upplevelsen av värdeminskning gör att man låser sin ekonomi och undviker att göra sådant som man annars skulle ha gjort (om man inte först känt sig mycket rikare och sedan upplevt en brant värdeminskning). Särskilt tydligt är att många människor hellre väntar än säljer aktier med förlust.
Börsuppgången de senaste tre åren har gjort att många kraftigt ökat andelen aktier i sitt sparande, dels där för att dessa stigit mer i värde, dels därför att nya pengar ofta har placerats i aktiefonder. Många behöver därför sänka sitt risktagande för att inte riskera att fastna i fattigfällan. Första steget är att tänka igenom vad man egentligen sparar till och hur lång tid det är kvar till pengarna behövs.
Viktigt är också att vara skeptisk till värdet hos de börsaktier och den bostad man äger, för dessa värden finns bara i teorin så länge det är orealiserade. En förmögenhet som består av att man skulle kunna sälja sitt hus och skulle kunna sälja sitt pensionssparande, det är långt ifrån verkliga pengar, redo att spenderas. Därmed är inte heller ett minskat marknadsvärde detsamma som en verklig förlust. Vi behöver någonstans att bo och pensionssparande omvandlas inte till verkliga pengar förrän den dag vi går i pension.
Ta hänsyn till återstående spartid
Återstående spartid har avgörande betydelse. Om det är lång tid kvar, till exempel vid pensionssparande, så är det lättare att se bortom svackan till nästa högkonjunktur. Men om du snart behöver pengarna, så är det ett starkt argument att minska exponeringen mot aktiemarknaden. Fem år är kort tid, för så länge kan en börsnedgång pågå. Minska i så fall andelen aktier så mycket att du tål en brant konjunkturnedgång utan att känna dig fattig.
Var och en kan själv räkna på hur mycket en kombination av börsnedgång och fallande bostadspriser skulle betyda i pengar. Om du till exempel äger en villa värd ungefär 4 miljoner kronor och aktieplaceringar värda 1 miljon kronor, samt antar att en allvarlig kris skulle ge stigande räntor, fastighetspriser som backar 20 procent och börsras på 40 procent, så betyder det att din förmögenhet faller med 1,2 miljoner ned till 3,8 miljoner. Det är väl inte så farligt egentligen – men ändå deprimerande för många.
Och skulle villan vara 75 procent belånad så har nettoförmögenheten mer än halverats från 2 till 0,8 miljoner, samtidigt som räntekostnaderna ökar. Alla som både har både bolån och stora placeringar i aktier bör därför fundera på att minska sitt risktagande genom att sälja aktier och amortera på lånen.
Sprid per månad
Om du ändå drabbas av en stor värdeminskning, så tror jag besvikelsen kan vara lättare att hantera om beloppet mentalt sprids ut per månad. Det är ju lockelsen med att köpa på avbetalning. En miljon kronor är en rejäl stapel med sedlar, men fördelad på 20 år räcker den ”bara” till drygt 4000 kronor per månad.
Hur mycket det påverkar dig beror på din ekonomi totalt sett, och som sagt vore det nog för de flesta betydligt mer dramatiskt att minska sin köpkraft med 4000 kronor per månad, än effekten av att öka inkomsten med lika mycket. Men jag tror ändå att det är lättare att hantera en stor förlust om man lyckas byta till ett månadsperspektiv.
