Valfrihet ser nog de flesta som något bra, åtminstone så länge det gäller oss själva. Samtidigt är det få som orkar med alla val, nu när politiska beslut gjort att vi tvingas välja allt mer i dagens samhälle, allt från husläkare till elleverantör. Vissa val har dessutom konsekvenser långt in i framtiden som är svåra att spå – till exempel valet av skola för barnen, eller valet av PPM-fonder.
Å andra sidan regleras valfriheten fortfarande till stor del av samhället. Lagstiftningen sätter gränser och många val görs fortfarande politiskt och bekostas med skattemedel. Det är svårt att säga var gränsen går mellan val som görs bäst av ”experter” och val som vanliga människor klarar bäst själva.
Personligen tycker jag att valfrihet har ett egenvärde. Även om ”experter” objektivt säkert kan visa att jag ofta har valt fel, så vill jag behålla min frihet. Fast det är jag, många andra vill nog gärna slippa välja när de tror att de kommer att välja fel.
Risk både missuppfattas och underskattas
När det gäller fonder finns det gott om statistik som visar att människor ofta väljer fel. Resultatet av valfriheten är att avkastningen ofta blir onödigt låg (bland annat på grund av onödigt höga avgifter och investeringar vid fel tidpunkt), samt att risktagandet är onödigt högt.
Problemet ställs på sin spets av PPM, där staten tvingar alla att välja. Börsraset 2000-2002 har gjort att många debattörer vill inskränka valet. Och om man enbart fokuserar på att sänka kostnaderna, så vore det bästa förstås att helt ta bort PPM-valet.
Problemet förstärks av att fondernas risk ofta missuppfattas, vilket jag skriver om i ”Låt dig inte luras av högriskfonderna” där jag varnar för att tro att det finns enkla genvägar att med ökad risk nå högre avkastning. Men det finns även forskning som visar att riskerna underskattas, särskilt av dem som har dålig kunskap om fonder.
Experiment inom ekonomisk psykologi visar ett omvänt samband mellan människors kunskap och deras riskbedömning. Det paradoxala är att om människor får frågor som de upplever som svåra, så underskattar de ändå risken att de svarar fel. Och tvärtom, när människor får frågor som de är ganska säkra att svara rätt på, då överdriver de risken att ha fel.
Eller med andra ord: Om du är okunnig – då borde du vara ännu mer försiktig än du är. Om du har bra koll – då borde du vara mer tvärsäker.
Verkar detta konstigt? Här är ett sådant test av din egen riskuppfattning, med tio frågor där du först ska försöka ge rätt svar med ett tal. Först kommer fem frågor från olika områden:
1. Hur många ledamöter har Sveriges riksdag?
2. Hur många minuter (drygt) är världsrekordet herrar 10.000 meter?
3. Oljepriserna är per fat, men hur många liter är ett oljefat?
4. Hur många ton är max startvikt för en Boeing 747-400 ”Jumbojet”?
5. Hur många mil är Nilen?
Efter varje svar ska du även ange ett intervall som du är 90 procent säker att det rätta svaret borde ligga inom. Det betyder att om du gör en riktig bedömning av risken att svara fel, så borde du ange fel intervall på var tionde fråga.
Resultatet av detta experiment brukar vara att på svåra frågor, där många svara helt fel, så ligger även rätt svar utanför betydligt fler än vart tionde intervall. Men på lätta frågor, som de flesta klarar att svara någorlunda rätt på, där täcker lång mer än 90 procent av intervallen rätt svar.
Förklaringen är delvis ett psykologiskt fenomen som kallas ”ankring”, att vi människor tenderar att göra bedömningar i förhållande till en utgångspunkt, i det här fallet det första svaret. Det finns ett motstånd att avvika för mycket från det första svaret och ”ankringen” får därför större effekt när vi är osäkra om det rätta svaret.
Bli medveten om din riskuppfattning
Men förklaringen är nog också att när frågorna är svåra vill vi inte erkänna hur dålig kunskap vi har. Människor som har god kunskap, vilket ger bättre självförtroende, kan däremot kosta på sig att ange så stora intervall att de träffar nästan 100 procent rätt.
Dessutom finns förstås stora skillnader mellan olika människor Vissa är tvärsäkra och underskattar risken att svara fel. Andra är försiktiga och anger alltid så stora intervall att de säkert träffar rätt. En viktig slutsats är därför att försöka bli mer medveten om din egen riskuppfattning.
Häromveckan träffade jag en forskare som påpekade en annan möjlig slutsats av experimentet, nämligen att resultatet talar för att risken är stor att människor misslyckas med sina fondval. Hans slutsats bygger på att valet av fonder för de flesta människor är betydligt svårare än de flesta andra val. Fondvalet är mer abstrakt och resultatet av valet ligger längre fram i tiden.
Du kan nu testa om du överskattar din förmåga att svara rätt om fonder. Här är fem frågor med stigande svårighetsgrad:
6. Om en aktiefond första året halveras i värde och sedan stiger med 7 procent per år, hur många år tar det att komma på plus?
7. Hur många nya PPM-fonder har tillkommit sedan starten?
8. Hur stor andel av svenska aktiefonder har i snitt, de senaste 10 åren, förlorat pengar de enskilda kalenderåren?
9. Robur Contura, den populäraste PPM-fonden, har förlorat drygt två tredjedelar av sitt värde de senaste 5 åren. Om den framöver stiger 10 procent per år, hur många år tar det från i dag att komma ikapp en räntefond som från år 2000 stadigt stiger 2 procent per år?
10. Om du de senaste tio åren varje år hade placerat hälften av sparkapitalet i årets bästa svenskregistrerade aktiefond och hälften i årets sämsta, vilken total avkastning har du fått?
Glöm inte 90%-intervallen – rätt svar finns i en separat artikel med rubriken ”Rätt svar” (länk ovan till höger).
Jag tycker att det verkar troligt att i snitt mer än en tiondel av intervallen missar de rätta svaren på fondfrågorna. Vissa människor är förstås försiktiga och tar i med breda intervall. Men många av Morningstars läsare underskattar osäkerheten om den framtida avkastningen när de ska välja fonder, vilket betyder att de tar större risker i sitt fondsparande än de vet om.
Redan dålig kunskap i sig innebär förstås en risk att fondvalet blir dåligt. Och det finns gott om undersökningar som visar att svenska folket har dålig kunskap om fonder, både om sitt eget fondsparande och hur fonder fungerar. Många kommer inte ihåg namnen på sina fonder (se ”OK strunta i fondsparandet”), eller vet inte att fondernas avkastning redovisas netto efter förvaltningsavgifter.
Men om dålig kunskap även innebär att fondernas risker underskattas, då ökar behovet av kunskap och hjälp att välja rätt. Till exempel har jag nyligen pekat på nyttan av mer hjälp med PPM-valet (i krönikan ”PPM borde tipsa om de bästa fonderna”). Även fondbranschen har ett egenintresse av att öka kundernas kunskap (se ”Hög tid utbilda spararna”, länkar ovan till höger).
Valfrihet är värd mer
Fast trots den dubbla negativa effekten av dagens dåliga kunskap, så tycker jag att valfriheten både inom PPM och i annat fondsparande ska finnas kvar. Dels kommer kunskapen på sikt att förbättras. Dels finns även positiva effekter av valfrihet, som lätt kan väga upp att avkastningen blir lägre (främst möjligheten för individen att känna sig nöjd eller trygg, till exempel att välja etiska fonder eller att välja det fondbolag man litar på).
Valfriheten hos PPM är därför värd mer än en rent matematisk kalkyl visar, på samma sätt som demokrati ger värden som inte kan mätas i pengar.
