Räknat i svenska kronor är nedgången inte alls lika stor, vilket beror på att svenska kronan har försvagats mot de flesta andra valutor. Dollarkursen har gått upp från 6,61 till 7,02 kronor sedan årsskiftet, en uppgång på 6 procent. Det betyder att omräknat i svenska kronor är MSCI USA-index oförändrat, medan Nasdaq bara har backat 6 procent. Som jag påpekat många gånger är dock ett dollarperspektiv betydligt bättre om man vill försöka förstå vad som händer på aktiemarknaden, eftersom majoriteten av världens placerare tänker
i dollar eller i valutor knutna till dollarn. Drygt hälften av alla världens aktier handlas dessutom i New York och nedgången där är därför avgörande för de flesta, både ekonomiskt och psykologiskt.
Nytt rekord för underskottet i USA:s handelsbalans med omvärlden kom förra veckan, och gav startskottet för den senaste veckans börsnedgång världen runt. Underskottet var 61 miljarder dollar i februari – importen var häpnadsväckande 63 procent större än exporten. Det nya rekordet kom trots att dollarn under tre år har försvagats kraftigt mot euron, vilket visar att det knappast räcker med ändrade valutakurser för att stoppa underskottet. Nyckeln är istället att amerikanska folket måste minska sin konsumtion, vilket de tvingas till den dag misstro gör att utlänningar säljer så mycket amerikanska statspapper att räntorna i USA stiger kraftigt.
Trots underskottet har dollarkursen som sagt återhämtat sig något i år. Orsaken är rimligen att centralbankerna i Asien (främst Kina och Japan) har fortsatt köpa allt fler dollar för att fortsätta stödja sin exportindustri genom att hålla en fast växelkurs mot världens största importör. Dessa dollar placeras sedan i amerikanska statspapper, vilket hjälper till att hålla ned de långa USA-räntorna.
Inflationen fortsätter att öka. I går offentliggjordes att amerikanska KPI steg 0,8 procent under mars, motsvarande en årlig inflation på 10 procent. Efter säsongsrensning var uppgången under mars bara 0,6 procent och rensar man för ökade oljepriser stannar den på 0,4 procent. Men fakta kvarstår, amerikanska konsumenter har de senaste månaderna upplevt kraftigt ökad inflation.
Den amerikanska centralbanken, Fed, har redan insett att den korta räntan måste höjas för att bevara prisstabiliteten. På mindre än ett år har styrräntan höjts sju gånger, från 1,0 till 2,75 procent, och i genomsnitt räknar experterna med att en neutral styrränta ligger kring 3,8 procent, vilket talar för att det kommer ytterligare minst fyra höjningar. Så sent som i början på år 2001 var styrräntan 6,0 procent och det är fullt möjligt att så höga räntor åter behövs för att stoppa inflationen.
Huspriserna faller när räntorna stiger. Under fjärde kvartalet steg villapriserna i USA bara med 1,7 procent enligt The Economist och under första kvartalet finns tecken på att uppgången upphört. I förrgår tillkännagavs att antalet påbörjade villor minskade 17,6 procent under mars, den största minskningen sedan 1991. Kanske betyder det att toppen på bostadsbubblan nu är passerad (något jag diskuterat mer utförligt i ”Börskrasch när bostadsbubblan spricker”).
Fondförvaltarna räknar med sämre tider. I förrgår kom även senaste omgången av Merrill Lynch globala undersökning ”Global Fund Manager Survey”, som visar vad cirka 300 fondförvaltare tror om framtiden. Pessimismen har ökat kraftigt jämfört med i mars, nu är det 43 procent som svarar att konjunkturnedgången har börjat och 50 procent svarar att den globala tillväxten kommer att minska de kommande 12 månaderna, medan bara 31 procent tror att den ökar.
Även de undersökningar som mäter konsumenternas framtidstro visar på en ökad andel pessimister. Och det är förstås inte konstigt, när bensinpriserna stiger, arbetslösheten fortsätter att vara hög och räntorna stiger.
Jag har i många år bevakat statistiken från USA noga, eftersom det är uppenbart att det främst är utvecklingen där som avgör börsutvecklingen runt om i världen. Sedan jag började på Morningstar har jag ungefär en gång om året skrivit en längre krönika: våren 2001 ”USA-konjunkturen gör nog optimisterna besvikna”, våren 2002 ”Omöjlig ekvation för USA”, våren 2003 ”Bättre tider i USA” och för ett år sedan ”Obalanser kvar i USA” (länkar ovan till höger). Jag tycker att trenderna under dessa år har varit tydliga, och även vändpunkterna har gått att pricka.
Nedgång svår att stoppa
Nu tycker jag att det mesta pekar tydligt på att en kraftig nedgång i USA-konjunkturen, som blir mycket svår att stoppa. Skattesänkningarna under George Bush har givit stora federala underskott, så att det inte längre finns utrymme för ytterligare stimulans. Räntorna måste höjas för att stoppa hotande inflationen. Oljepriserna fortsätter att vara nästan dubbelt så höga som för ett år sedan. När väl konjunkturen viker kommer bostadsbubblan att spricka och då finns risk att USA-konsumenterna drar åt svångremmen mycket kraftigt.
Hittills har de politiska skydd som håller den amerikanska konsumtionen uppe fungerat. Rekordlåga korträntor och utländska centralbanker som via stödköp håller ned även de långa räntorna har tillsammans med skattesänkningar hållit ”ångan uppe” i USA. Men snart brister fördämningarna, bristningsgränsen är nära, snart har spänningarna vuxit sig så starka att finansmarknadens aktörer en dag alla försöker springa mot dörren samtidigt. Och då är det för sent att försöka sälja.
Redan i början av året gissade jag att kraschen kommer i år (min första krönika i januari har rubriken ”Varning för börskrasch under 2005”). Den senaste veckans nyheter har stärkt mina argument. Men ännu är det inte för sent att minska andelen aktiefonder och vänta på ett bättre köptillfälle.
NYCKELORD
