Men verkligheten är faktiskt inte så enkel, det är inte sant att alla storbankernas fonder har lyckats dåligt. Dels är det stor skillnad mellan storbankerna, dels är det stor skillnad mellan olika fonder hos respektive bank. Jag har själv gjort mig skyldig till denna typ av förenkling, till exempel i krönikan ”Passa på att lämna storbankernas fonder” (fast jag skriver mot slutet att ”det enda vi vet är att deras fonder i snitt lyckas dåligt… det finns normalt några ”stjärnor” även hos storbankerna”).
ipt language="JavaScript" type="text/javascript">WebAdsWriteTag('300', '250','middle', 'key1', 'key2');
Morningstar Rating ger fem stjärnor till de 10 procent bästa fonderna i Europa i varje kategori och en stjärna till de 10 procent som lyckats sämst de senaste tre åren. Även antal fonder med fyra stjärnor är lika stort som antalet med två stjärnor, vilket betyder att snittbetyget totalt i Europa alltid är 3,00 och att de fondbolag som har många fonder måste avvika extremt för att komma över 3,5 eller under 2,5 i snitt.
För två år sedan hade alla fyra svenska storbanker ett snitt på strax under 3,0 så det var rättvist att säga att alla fyra var medelmåttor. Men de senaste två åren har Robur klättrat till ett snittbetyg på 3,33 vilket främst beror på bättre resultat för deras räntefonder, men också på att både blandfonder, Sverigefonder och Nordenfonder har lyckats bättre. Roburs aktiefonder har tjänat på att de har varit mer inriktade på att leta vinnare bland mindre börsbolag.
Väldigt många av Nordeas fonder har samtidigt fått sänkta betyg. Särskilt gäller det utlandsfonderna, som på två år har tappat från ett snittbetyg på 3,2 till 2,3. Förklaringen är främst att Nordeas förvaltare under 2002 var fokuserade på tillväxtaktier, men även att Nordeas aktiefonder haft en ovanligt stor andel aktier i de största börsbolagen. Och både tillväxtaktier och storbolag har haft en sämre utveckling de senaste åren. Även några av Nordeas blandfonder har fått sänkta betyg, till exempel har storsäljaren Futura tappat från 3 till 2 stjärnor.
Robur stjärnförvaltare
Jag tycker att en jämförelse av snittbetyg är extra intressant eftersom genomsnittet för ett stort antal fonder rimligen säger mer om ett fondbolag än ett enskilt fondbetyg, som bara berättar hur deras förvaltare har råkat lyckas med en enda fond (mer om detta i "Fondbetyg måste vara kompromiss", länk ovan till höger). En extra poäng med diagrammet är det bekräftar att Dagens Industri och Morningstar gjorde rätt när vi i januari utsåg Robur till ”Årets stjärnbolag 2003”. Det senaste halvåret har Robur dessutom förbättrat sitt snitt ytterligare.
För att ge ett perspektiv vad Roburs nuvarande snittbetyg på 3,33 och Nordeas nuvarande snitt på 2,39 innebär, har jag letat fram en jämförelse av alla fondföretag i Europa som har minst 30 aktiefonder. Bland dessa 52 fondbjässar är Roburs aktiefonder på fjärde plats, medan Nordeas är på plats 47.
Största fonderna ofta sämre
Så långt framstår Robur som en entydig vinnare, men det finns ett annat perspektiv som ger en helt annan bild. Alla beräkningar av snittbetyg ovan är gjorda med ovägda snitt (alla fonder lika viktiga), vilket är det vettiga om man vill analysera fondbolagens skicklighet ur en enskild fondsparares synvinkel (som väljer fritt mellan alla fonder).
Storbankerna har uppåt 100 betygsatta fonder vardera, men det är ett fåtal fonder som innehåller merparten av kundernas pengar. De tio största fonderna innehåller mer än hälften av det förvaltade kapitalet hos alla de fyra storbankerna, så ur ett helhetsperspektiv är det i första hand medelbetygen för de största fonderna som är intressant.
De tio största fonderna hos Robur har ett snittbetyg på precis 3,0 och de tre allra största Roburfonderna har ett snittbetyg på bara 2,0. Det beror främst på att de två räntefonderna Svenska Obligationsfonden (28 miljarder kronor) och Svenska Likviditetsfonden (16 miljarder) har en för räntefonder extremt hög årsavgift på 0,95 procent per år. Den höga årsavgiften förklarar både varför Föreningssparbanken så gärna sålt dessa fonder och varför de får så låga betyg.
Nordeas tio största fonder har ett extremt lågt snittbetyg, särskilt om man rensar bort North American Value och European Value (vilket är rimligt eftersom dessa fonder inte finns med i den svenska fondrapporten och har få svenska kunder). Återstår en Nordeafond med fyra stjärnor, sex med två stjärnor och tre med en stjärna, vilket ger ett snitt på 1,9.
Både SEB och Handelsbanken har dock ett något högre snittbetyg för sina tio största fonder än för samtliga fonder. Båda har ett snitt på 3,1 vilket som sagt är aningen bättre än medel totalt sett i Europa. Men även de har lyckats dåligt med sina tre allra största fonder.
Tre största sämst
Misslyckandet hos de allra största fonderna blir mycket tydligt om man fokuserar på de tre största fonderna hos alla fyra storbanker. Hos Robur är de tre största Kapitalinvest (3 stjärnor), Svenska Obligationsfonden (2) och Svenska Likviditetsfonden (1). Hos SEB är de Världen (2 stjärnor), Aktiespar (2) och Sverige I (3). Hos Nordea är de största svenska fonderna Sekura (1 stjärna), Futura (2) och Allemansfond Alfa (2). Hos Handelsbanken är de tre största med rating Lux Ränta (2 stjärnor), Flermarknad (2) och Räntefond (3). Total är snittbetyget för dessa tolv fonder 2,1 och som synes är det ingen av dessa tolv bjässar (som tillsammans innehåller 209 miljarder kronor) som har fått betyg 4 eller 5.
För svenska folket som helhet är det alltså inte så stor glädje om storbankerna fonder i genomsnitt har lyckats bra (ovägt), så länge de allra största fonderna (där flest har sina pengar) utvecklas dåligt. Men bilden blir som synes olika mörk beroende på hur många fonder som tas med i jämförelsen. Baserat på storbankernas tio största fonder är det bara Nordea som har ett snittbetyg under 3,0 och ur det perspektivet är slutsatsen att de svenska storbankerna är ungefär likvärdiga med övriga stora fondföretag i Europa.
