Valet mellan att sälja aktiefonder eller öka sina bolån är ett vanligt dilemma. Det senaste året har jag flera gånger fått frågor om detta från läsare och bekanta som behöver pengar för någon större investering, till exempel en ny bil. De tycker att aktiekurserna borde stiga mer och funderar därför på att låna extra på villan eller bostadsrätten, hellre än att minska sitt sparande i aktier. Är det rätt eller fel?
Allmänt sett tycker jag att man ska vara försiktig med att i onödan ha både lån och aktiesparande. Det ger ett onödigt risktagande och efter börsraset 2002 är det nog få som aktivt skulle ta extra lån för att öka sitt aktiesparande. Logiskt sett gäller då även det omvända, att försöka minimera belåningen och hellre sälja aktier.
Svaret beror på både hur din ekonomi ser ut totalt sett och vad du tror om aktiemarknadens framtida avkastning. De familjer som har små marginaler och skulle få problem med höjda låneräntor om någon blir arbetslös eller långvarigt sjuk tycker jag ska akta sig för frestelsen att spekulera i aktier med lånade pengar. Men om bostaden har ökat kraftigt i värde och andelen lån idag är liten, så är det förstås rimligt att vilja konsumera en del av värdeökningen.
11,9% sedan 1994
Fast om avkastningen från aktier i framtiden blir hög, då finns ju mycket att tjäna på att låna till låg ränta och placera pengarna i aktier. Om avkastningen från aktier de närmaste 10 åren skulle bli lika hög som under 1980- och 1990-talet, då vore det ju snopet att ha missat chansen.
Stockholmsbörsen har de senaste tio åren i snitt givit en avkastning på 11,9 procent totalt per år (enligt SIX Return Index). Visserligen har börsutvecklingen haft två dramatiskt olika delar, först drygt fem år med en värdeökning på 400 procent och sedan knappt fem år med en nedgång på 40 procent. Men trots börsraset under år 2002 är aktiekurserna efter återhämtningen under 2003 åter höga historiskt sett.
Mindre än 7% framöver
Det innebär att med en realistisk kalkyl så är chansen till lika hög avkastning från aktier de närmaste tio åren mycket liten. Efter att jag kommit tillbaka från min sommarledighet har jag läst flera övertygande analyser, av skribenter som jag har stort förtroende för, som visar att aktier generellt är dyra och att avkastningen i framtiden troligen kommer att bli betydligt lägre än de flesta fondsparare förväntar sig.
Den brittiska tidningen The Economist varnar i sitt senaste nummer just för detta, med ingressen ”The return on equities over the next decade is likely to be much lower than most investors expect”. Redan att företagens vinster på lång sikt inte kan stiga snabbare än den ekonomiska tillväxt och att aktiemarknaderna idag är högre värderade än det historiska genomsnittet, talar enligt tidningens analys för en framtida avkastning kring 7 procent per år (5 procent realt, plus 2 procent inflation). Dessutom kommer både finanssektorn och hushållen att tvingas att dra åt svångremmen om avkastningen från aktier blir låg, vilket riskerar att ge lägre ekonomisk tillväxt.
Ännu mer pessimistisk är det brittiska förvaltarrådgivaren Andrew Smithers, som blivit känd för mycket grundliga ekonomiska analyser. I en artikel i Sunday Times med titeln ”The longer you play, the more you lose” (länk ovan till höger) varnar han för att aktier både i USA och i England är minst 45 procent övervärderade. Det betyder att aktiekurserna behöver falla ungefär 30 procent från dagens nivå innan vi kan få den långsiktiga avkastning som The Economist beskriver.
I mitten på augusti publicerade Morningstar i USA en analys med rubriken ”Stock Market Returns Are Likely to Disappoint” där slutsatsen är nästan lika pessimistisk. Avkastningen blir bara mellan 2 och 4 procent realt de närmaste 20 åren, även om aktievärderingen fortsätter att vara lika hög som idag (se länk). Och notera att det är avkastningen före avgifter och före skatt. Men grundproblemet är att värderingen idag troligen är för hög, eller med andra ord att aktiefonderna är för dyra i förhållande till de vinster som börsföretagen gör.
Likriktade svängningar
Dessutom har utvecklingen på världens aktiemarknader de senaste tio åren blivit allt mer likriktad. Tydligast är att om börserna i New York faller, då drar de med sig alla andra nedåt. Därmed har det blivit allt svårare att förbättra avkastningen genom att välja rätt marknad. Fortfarande är det dock stor skillnad mellan olika fondförvaltares prestationer, eftersom de väljer olika aktier, så valet av fondföretag har blivit viktigare.
Svängningarna på världen börser har också tilltagit i storlek, med minst ett stort börsras per år. Det gör att fondsparare kan tjäna mycket på att vänta med att investera till efter ett av dessa börsras. Under 1990-talet var det vanligt att alltid ge rådet ”köp och behåll”, men de ökade svängningarna har gjort det uppenbart att det finns mycket att tjäna på att minska sparandet i aktiefonder efter börsuppgångar och vänta på nästa köptillfälle. Just nu talar det för att sälja.
Fyra slutsatser
Jag tycker att det finns fyra viktiga slutsatser av ovanstående. För det första har det blivit mycket viktigare att hålla ned avgifterna, indexfonder med låga avgifter är därför ett intressant alternativ. För det andra kan de fondsparare som ägnar tid åt sitt fondsparande främst nå hög avkastning genom att leta efter duktiga förvaltare. För det tredje är det dumt att investera i aktier strax efter en brant uppgång. Men viktigast är kanske insikten att risken finns att aktier i framtiden kommer att ge lägre avkastning än bolåneräntorna.
Det här är inte första gången jag varnar. Redan våren 1999 sänkte jag till 7 procent förväntad avkastning från aktier i Sparindikatorn (Affärsvärlden nummer 12/99). Hösten 2000 skrev jag ”Tro inte som Pia Nilsson” (länk ovan till höger) där jag gjorde en kritisk analys som är lika giltig idag. Visst tycker jag fortfarande att du som sparar riktigt långsiktigt (minst 20 år, till exempel hos PPM) bör ha en stor andel aktiefonder (se ”Välj rätt andel aktiefonder”). Men det betyder inte att jag rekommenderar extra pensionssparande med lånade pengar.
Svaret på den inledande frågan – om du ska behålla ett stort aktiesparande och samtidigt låna pengar för att köpa till exempel en ny bil – är alltså att jag tycker det är onödig spekulation med dåliga odds till bra resultat. Själv har jag dock behållit ett litet aktiesparande, men främst av känslomässiga skäl.
