För drygt två år, i oktober 2001, sedan skrev jag "Stormvarning i PPM-portföljerna". Efter en brant återhämtning på aktiebörserna, från botten den 21 september, minskade jag andelen aktiefonder. Det dröjde ytterligare fem månader, så länge optimisterna kunde hålla hoppet om snabb återhämtning vid liv, men sedan började ”börsstormen” 2002.
Nu är läget ganska likt oktober 2001, även om förloppet är mer utdraget. Den återhämtning av aktiekurserna som skedde förra sommaren tyckte jag var rimlig med tanke på att tillväxten ökat i USA och att aktiekurserna hade varit orimligt nedtryckta. Men den fortsatta uppgången de senaste tre månaderna, som räknat i dollar är mycket kraftig, tror jag beror mer på kortsiktig psykologi än hårda fakta.
I oktober 2001 spådde jag: "Risken är överhängande att det i början av nästa år kommer en störtflod av negativa nyheter, samt att den globala recessionen mycket väl kan fortsätta hela nästa år. Dessutom håller jag fast vid min tro att den svenska kronans djupdykning är tillfällig, vilket talar för att flytta hem pengar till Sverige. Jag tror därför att världsindex räknat i kronor någon gång det närmaste året kommer att stå minst 10 procent lägre än i dag. Och därmed är det hög tid att invänta nästa köpläge."
Den här gången är orsakerna annorlunda. Nu är det inte kronan som är för svag, men jag fruktar att dollarkursen kommer att fortsätta nedåt under 2004. Nu är det inte risk för global recession, snarare att optimisterna hoppas på en starkare återhämtning än världsekonomin orkar med. Så jag ger samma prognos nu: Världsindex räknat i kronor kommer någon gång det närmaste året att stå minst 10 procent lägre än i dag.
Kaffe och snaps
Världsekonomi har tagit ny fart det senaste halvåret, men det är både ”kaffe och snaps” som gör att det tillfälligt spritter extra i benen. De tre dominerande centralbankerna har stimulerat med rekordlåga korträntor – 0 procent i Japan, 1 procent i USA och 2 procent i Euroland. Samtidigt har regeringarna släppt iväg de statliga budgetunderskotten – 7 procent underskott i Japan, 4,5 procent i USA och under gränsen 3 procent i de stora länderna i Euroland – vilket ger ytterligare lyft.
Det grundläggande problemet med både sänkta räntor och sämre statsfinanser är att dessa ”droger” ger engångseffekter på ekonomin, inte permanent högre efterfrågan. Dessutom kommer stimulansen att behöva tas bort (när inflationen ökar) och då blir effekten den motsatta. Jag gissar att åtstramningen börjar på allvar efter presidentvalet i USA i november 2004. Men aktiemarknaderna brukar försöka ligga före, vilket borde ge en börsnedgång redan under sommarhalvåret.
Stor känslighet
Känsligheten är dessvärre åter stor efter den extrema börsuppgången under år 2003. Vi svenskar har inte upplevt uppgången fullt ut, eftersom den svenska kronan samtidigt stärkts kraftigt mot dollarn, plus att de största börsbolagens aktiekurser i snitt stigit mycket mindre än kurserna för den stora mängden mindre börsbolag.
Jag har redan påpekat detta i mina krönikor "Dags att sälja småbolagsfonder" och "Obalanser kvar i USA" (länkar ovan till höger). Men statistik från mina kollegor i USA visar utvecklingen ännu tydligare: De 6.000 aktier som finns i Morningstars amerikanska databas steg i snitt 90 procent förra året, trots att storbolagen i S&P500 bara steg 29 procent. 2.500 av dessa amerikanska börsbolag förlorade pengar under år 2003, men förlustbolagens aktier steg i snitt 117 procent. Nog luktar det spekulationsbubbla i små börsbolag med hög risk.
Den globala aktiemarknaden är därmed som en fullriggare med alla segel hissade. Och vindkänsligheten har ökat ytterligare under januari. Enligt undersökningsföretaget Strategic Insight nådde inflödet till aktiefonder och blandfonder i USA nytt rekord under januari: netto 60 miljarder dollar, jämfört med 233 miljarder under helåret 2003. Det förra rekordet sattes i februari 2000, månaden innan IT-bubblan nådde toppen. Min favorittidning, brittiska The Economist påpekar att detta sammanfaller med att aptiten på risk är mycket hög. Här hemma har Dagens Industri skrivit om likheterna med inledningen av år 2000.
Även de professionella fondförvaltarna är överens om att de soliga tiderna är på väg att ta slut. Enligt senaste omgången av Merrill Lynch undersökning ”Global Fund Manager Survey”, som offentliggjordes förra veckan, anser hälften att vi befinner oss i mitten av den nuvarande globala högkonjunkturen. Ännu fler, 60 procent anser att vi befinner nära toppen av aktiemarknadscykeln (som har fyra delar: tidig uppgång, mitt, slutet av uppgången, nedgång). Bara 15 procent av 299 tillfrågade förvaltare anser att vi är kvar i början av börsuppgången, medan 22 procent anser att vi redan är i slutet. Därmed är många fondförvaltare rimligen snabba att välja ”Sälj” om det kommer vindbyar eller sämre väder.
Reva seglen i god tid
Visst kan nästa storm dröja, det soliga börsvädret kan fortsätta oväntat länge. Men jag tror att minnet från år 2000 är så pass starkt hos många, att uppgången den här gången blir mindre extrem och börsraset kommer snabbare. Förra gången, hösten 2001 var jag fem månader för tidigt. Men jag tycker att det är bättre att reva seglen i god tid, än för sent. Börsrasen är ofta mycket branta.
Därför sänker jag risktagandet ytterligare i PPM-portföljerna. Den första vinsthemtagningen gjorde jag i höstas och nu tar jag nästa steg genom att öka andelen räntefonder med i snitt 10 procentenheter. Dessutom byter jag från en realräntefond till en kort räntefond i de aktiva portföljerna, eftersom jag tycker att de långa realräntorna är alltför låga.
Fast helt säker är jag förstås inte och behåller därför i snitt drygt 50 procent i aktiefonder i de aktiva PPM-portföljerna, nummer 4 till 6. Men jag har försökt sänka risken genom att välja aktiefonder som historiskt sett har klarat sig bra under nedgångar. Därför har jag plockar bort svenska aktier ur de tre aktiva portföljerna och istället lagt in en fond som fokuserar på stabila intäkter i Europa, Morgan Stanley European Property.
Anledningen till att Morgan Stanleys fonder får så stor andel i de aktiva PPM-portföljerna (tre av fem fonder i portfölj 4 och 5) är att deras nationalekonomer är de mest öppet skeptiska jag har hittat. Jag hoppas fondförvaltarna hos Morgan Stanley har tagit intryck och att de nuvarande innehaven i deras fonder håller sig flytande bättre än konkurrenterna när stormen kommer.
