Men man kan förstås fråga sig vad nyttan är med dessa utmärkelser. Ska man satsa på dessa fonder? Eller kanske tvärtom undvika dem? Som jag påpekat i mina krönikor de föregående två åren (länkar till höger) är det uppenbart att stjärnfonderna ofta fortsätter att utvecklas bättre än snittet. Men det finns ändå anledningar till eftertanke.
Snävt fokus
En anledning till försiktighet är det snäva urvalet fondtyper som uppmärksammas. Förra året var det sju kategorier med, i år bara fem. Förklaringen är att vi vill behålla fokus på de fonder som har fått mest uppmärksamhet under året, både bland spararna och i media. En "stjärna" är ju någon som presterar långt utöver det vanliga och därför får stor uppmärksamhet. Men samtidigt ger fokuseringen problem.
Det mest uppenbara är att det främst är högriskfonder som vinner, eftersom både vanliga fondsparare och media lockas av de fonder och fondkategorier som presterar de mest dramatiska resultaten. Att enbart placera i högriskfonder ger större risktagande än vad som är rimligt för de flesta fondsparare. Att förlusterna i högriskfonder kan bli förödande är ju välkänt efter börsnedgången från 2000 till 2002.
Vinner på bekostnad av andra?
Ett annat sätt att uttrycka detta problem är att påpeka att det bara är 5 av Morningstars 88 kategorier som är med i tävlingen. Sjävklart finns många duktiga fondförvaltare och intressanta placeringar även i de övriga 83.
Problemet har även en annan dimension, nämligen att förvaltarna vinner tack vare resultatet i sin bästa fond, men vissa har hand om flera olika fonder. Motiveringen är att det är så verkligheten ser ut, det är vinnarna som får uppmärksamhet. Men det förstås tänkbart att framgången med en fond sker på bekostnad av resultaten i andra fonder som förvaltaren har hand om. Det gäller särskilt hos stora fondbolag, exempelvis Robur.
Just nu övervärderade?
Ett tredje problem är att de mest populära fonderna ofta investerar i aktier som har stigit mycket kraftigt de senaste året. Därmed är risken stor att dessa just nu är övervärderade och att idag är ett dåligt tillfälle att investera i dem. Flera tydliga exempel på detta finns i tävlingens historia. Till exempel hade vi med "Ny teknik"-fonder år 2000, som därefter rasade allra mest i värde.
Morningstar i USA har gjort intressant forskning som visar att de fonder som är mest populära ett visst år brukar få lägre avkastning de kommande tre åren. Utöver risken att köpa dyrt kan ökat intresse för stjärnförvaltarna ge sämre riskspridning, om fondsparare placerar mer pengar i fondkategorier där de redan har mycket pengar.
Täcker 70 procent
Men positiva argument för tävlingen finns förstås också. Totalt under fyra år har tio kategorier varit med och sju av dessa är bland de tio mest populära fondkategorierna i Sverige. Tillsammans innehåller de tio kategorier som har varit med i ”Årets stjärnförvaltare” ungefär 70 procent av det totala sparandet i svenskregistrerade fonder. Så sett ur en normal svensk fondsparares perspektiv är urvalet högst rimligt.
Nästa argument är att det även är nyttig information som sprids genom en tävling som "Årets stjärnförvaltare". För att ha en chans att vinna måste en fondförvaltare sticka ut hakan ordentligt, så bara förvaltare som verkligen är aktiva kommer med på prispallen. Fegisar som nära följer sin fonds jämförelseindex, för att inte riskera att misslyckas, kommer aldrig att vinna. Och genom att fokus är på förvaltarnas prestation både det senaste året och den riskjusterade avkastningen de senaste tre åren (via Morningstar Rating) räcker det inte med en enstaka lyckad chansning för att vinna.
Framförallt tycker jag att de fondförvaltare som har varit på prispallen mer än en gång har bevisat att de gör nytta för förvaltningsavgifterna. Och det är faktiskt 16 personer som har varit på prispallen mer än en gång. Upprepningen är särskilt tydligt år 2003, av årets 17 stjärnförvaltare är det 10 som har varit med förut.
| 16 som fått mer än en stjärna | ||
| Stjärnförvaltare | Fondbolag | År som de belönats |
| Adam Gerge | Didner & Gerge | 2000, 2001, 2003 |
| Anders Alvin | Aragon/Kaupthing | 2002, 2003 |
| Anthony Bolton | Fidelity | 2000, 2001 |
| Antti Pohjola | FIM | 2002, 2003 |
| Arne Vaagen | Futuris | 2001, 2002 |
| Henrik Didner | Didner & Gerge | 2000, 2001, 2003 |
| Ingemar Syréhn | Robur | 2001, 2003 |
| Johan Hedén | Robur | 2002, 2003 |
| Mattias Westman | Prosperity | 2001, 2002 |
| Michael Hasselquist | Futuris | 2001, 2002 |
| Nilly Sikorsky | Capital International | 2001, 2003 |
| Nils Petter Hollekim | Odin | 2001, 2003 |
| Peter Håkansson | East Capital | 2001, 2003 |
| Peter Rönström | Lannebo Fonder | 2000, 2001, 2003 |
| Stefan Carlenius | Aktie-Ansvar | 2001, två 2002 |
| Stefan Kopperud | Carlson | 2000, 2001 |
Det viktiga är alltså att inte välja att investera i dessa kategorier, bara för att de uppmärksammas i tävlingen "Årets stjärnförvaltare". Men om man, av andra skäl, väljer att placera en del av sitt sparande i någon av de fem fondkategorier som ingår i tävlingen, så tror jag att det är ett bra val att anförtro sina pengar till någon av de förvaltare som har varit på prispallen mer än en gång.
Lita på dubbla vinnare
Visst är det möjligt att det främst är tur som har gjort att de belönats två gånger. Men som folk brukar säga i branschen ”En bra förvaltare ska ha tur”. Min bedömning är dock att deras framgång är värd att lita på. För att vinna dubbelt krävs även extra skicklighet, dessa förvaltare är stjärnor som höjer sig över mängden.
De fyra som har lyckats få medalj tre gånger (Adam Gerge, Henrik Didner, Peter Rönström och Stefan Carlenius) är förstås extra intressanta. Men även om jag gärna rekommenderar att placera en del av sparkapitalet i deras fonder så är det viktigt att komma ihåg att de är aktiva förvaltare, vilket alltid ger en risk för ett rejält misslyckande. Alla har fel ibland, även stjärnorna. Så sprid riskerna, placera ditt sparkapital både i olika fonder och i olika fondkategorier.
