Ett avgörande val som alla fondsparare tvingas göra är hur stor andel som placeras i aktiefonder. Frågan återkommer ständigt, senast igår fick jag frågan av en journalist: "Hur stor andel aktier rekommenderar du?"
Men det finns tyvärr inget enkelt svar som gäller alla. Svaret beror på många faktorer, som varierar mellan människor. Till exempel är det rimligt att andelen aktiefonder varierar beroende på till exempel sparandets storlek, spartid, sparmål, samt spararens övriga ekonomi, anställningstrygghet och attityd till risk.
Aktier rimligt värderade
Dessutom ändras framtidsutsikterna på aktiemarknaden. I augusti 2002 började jag argumentera starkt för aktiefonder, eftersom en börsuppgång i år verkade trolig. Allra starkast för aktiefonder argumenterade jag i våras.
Nu har en återhämtning skett och jag tycker att aktier är rimligt värderade. Därmed är det dags att tänka mer långsiktigt. Första steget är att fundera kring de grundläggande argumenten för och emot att spara i aktiefonder.
Argument för aktiefonder: Ett ständigt återkommande argument för att spara i aktier är den historiska utvecklingen i de stora industriländerna de senaste 100 åren. Totalavkastningen från aktier, inklusive utdelningar, har i genomsnitt varit några procent per år bättre än från räntebärande placeringar. Om spartiden är lång ger det en stor fördel. 3 procent extra värdeökning per år under 24 år innebär med ränta på ränta att slutresultatet blir drygt dubbelt så stort.
Mot aktiefonder: Efter börsraset från våren 2000 till våren 2003 är problemet uppenbart. Med ojämna mellanrum faller aktiekurserna kraftigt och det kan ta mycket lång tid innan de hinner ikapp utvecklingen hos räntefonder. Problemet förvärras ofta av det jag brukar kalla "högriskfondernas förbannelse", att det efter en nedgång på 50 procent krävs en uppgång på 100 procent för att nå tillbaka till utgångspunkten. De stora svängningarna på aktiemarknaderna, plus svårigheten att ta igen förluster, innebär att även vid en så lång spartid som i exemplet ovan, 24 år, kan räntefonder ge ett bättre slutresultat.
Dessutom är både människor och deras sparmål olika. Vissa sparar utan bestämda mål (av gammal vana eller för att få extra trygghet/frihet), medan andra vet precis vad de vill köpa och när pengarna kommer att behövas.
Lägg därtill att det finns en grupp som gärna vill få en spännande utveckling med chans att kanske nå ett extra bra resultat, medan en annan grupp är nöjda med att säkert nå sitt sparmål. "Spelare" i den första gruppen har antagligen slutat läsa denna krönika redan, de brukar främst vara intresserade av tips på vilka fonder som har chans att stiga mest. Resten av krönikan är därför riktad till gruppen "sparare" som främst är intresserade av att nå ett bra slutresultat.
Spartid kortare än 5 år: När det gäller målsparande, då pengarna normalt behövs inom några år, så rekommenderar jag att placera allt på bankkonto eller i räntefonder. Sannolikheten att aktiefonder ska ge högre avkastning än räntesparande är bara drygt 50 procent. Om spartiden är kort är även risken stor att en tillfällig börsnedgång inträffar strax innan pengarna behövs, vilket kan hindra sparmålet ("jag vill vänta till kursen har stigit").
Dessutom hinner den (historisk) förväntade högre snittavkastningen från aktier inte ge särskilt stort resultat på bara några år. Om aktier ger 3 procent extra avkastning per år så blir skillnaden de första åren liten. Istället är det i första hand insättningarnas storlek som avgör slutresultatet.
Längre än 20 år: När det gäller riktigt långsiktigt sparande, främst pensionssparande, är sannolikheten historiskt sett stor att aktiefonder ger ett bättre resultat. Men säkert är det inte, vilket jag påpekade redan hösten 2000 (se "Tro inte som Pia Nilsson", länk ovan till höger).
För de flesta svenskar är det ändå rimligt att välja 100 procent aktiefonder i sitt pensionssparande, särskilt med tanke på att merparten av levnadsstandarden som pensionär ändå styrs av andra faktorer än aktiekurserna (lön, antal arbetsår, svensk BNP-utveckling, fastighetspriser, skattesystemet, mm).
Fast om man är aktiv (till exempel följer mina PPM-tips) så tror jag att det även framöver lönar sig att anpassa sparandet till de orimligt stora svängningarna på aktiemarknaden och efter börsuppgångar flytta 25-50 procent till räntefonder, så att man får möjlighet att tjäna på köptillfället som uppstår efter nästa nedgång.
Det finns också större anledning att vara försiktig ju större sparbeloppet är. Extremfallet är en höginkomsttagare som själv har ansvar för hela sitt pensionssparande, då är det mycket viktigare att säkert få en hyfsad pension än att få chans till en extra miljon. Eller säg så här, förlustrisken i kronor är större, ju större sparkapitalet är.
Lägg därtill att det är i dåliga tider som pensionen behövs bäst. Om det går bra för Sverige så kommer troligen livet som pensionär att bli bra även utan aktiesparande. Men om Sverige och/eller hela världsekonomin får problem så kommer det även att sänka aktiekurserna, vilket gör att den som pensionssparar i enbart aktier drabbas dubbelt. Även den som sparar mer än 20 år bör alltså undvika att vara helt beroende av börsutvecklingen.
Mellan 5 och 20 år: När spartiden är någonstans mellan kort och lång finns störst anledning att anpassa andelen aktiefonder individuellt. Det gäller även psykologiska faktorer, till exempel att det i början av ett sparande, när sparkapitalet är litet, är mer spännande att spara i aktiefonder.
Samtidigt finns en risk att hamna i "tidsbrist". Om spartiden från början är 15 år så kan man tycka att det inte gör så mycket om aktiefonderna faller de första 5 åren. Men om även nästa 5 år går dåligt, så är det ändå hög tid att minska risknivån. Efter de senaste årens börsnedgång är många 40-talister i den situationen.
Slutligen kan det vara värt att tänka på att de teoretiska fördelarna för aktiefonder i praktiken lätt äts upp av höga kostnader och dålig förvaltning. Särskilt gäller det mer avancerade sparprodukter, som kapitalförsäkringar och fond-i-fond, där kostnader belastar aktiesparandet i flera led. Räntesparande är mycket lättare att sköta effektivt. Särskilt gäller det alla som har bostadslån och därmed kan räntespara genom att amortera.
