Värdeminskningen för PPM-spararna är dock betydligt mindre eftersom nya pengar har investerats varje år, totalt sett har PPM:s fondinnehav bara minskat med 20 procent per den sista augusti. Icke-väljarna har klarat sig ännu lite bättre, de har i snitt bara tappat 15 procent av sin premiepension.
Morningstar på plus
Men många av Morningstars läsare är på plus. Flera har hört av sig den senaste månaden och tackat för bra förslag i Morningstars PPM-portföljer. Mitt eg
et sparande har hela tiden varit investerat som portfölj 6 och när detta skrivs är min värdeförändring enligt www.ppm.nu +26 procent.
Faktiskt är jag häpen över att uppgången har varit så snabb. När jag skrev ”De yngsta vinnare hos PPM” för tre månader sedan var min värdeförändring +1 procent. Förklaringen är att uppgången sedan dess har följt samma mönster som tidigare globala börsrallyn, det är högriskfonderna som har utvecklats klart bäst.
Sedan min förra uppdatering av PPM-portföljerna den 24 april har världsindex i kronor fram till igår kväll stigit 15 procent. Men de fem högriskfonderna i portfölj 6 har i snitt klättrat hela 40 procent under samma tidsperiod. Bästa fond är Carlson Asian Small (+61%) och sämst är Carlson Latin America (+25%).
Argument för vinsthemtagning
Men nu tror jag att det är ett bra tillfälle att "ta hem" en del av vinsterna. Den största ändringen i PPM-portföljerna den här gången är därför att de aktiva portföljerna säkrar i snitt en tredjedel av pengarna som funnits i aktiefonder genom att flytta dem till Skandia Realräntefond. Jag har fyra argument för att göra vinsthemtagningen idag:
(1) Optimisterna dominerar igen. De flesta högriskmarknader, bland dem Stockholmsbörsen, har nu klättrat mer än 25 procent sedan årsskiftet, räknat i dollar (som jag tycker ger bäst bild av de största globala investerarnas framtidstro). Många aktiemarknader är nu tillbaka på samma nivå som i början av år 2002, då optimisterna dominerade och majoriteten av investerare trodde att nästa högkonjunktur var på väg att börja. Därmed är goda tider åter intecknade, vilket gör det mindre lönsamt att vara optimist.
(2) ”Ja” på söndag. Jag gissar att sannolikheten är minst 50 procent att folkomröstningen om euron på söndag ger majoritet för ”Ja”. I omröstningen om EU hösten 1994 gjorde EU-vännerna en stark slutspurt. Även den här gången är mitt intryck är att alla de kända profilerna på Ja-sidan gör en stark slutspurt de sista dagarna och att många tveksamma är på väg att övertygas av den massiva vågen av information och Ja-argument. Plus att det finns undersökningar som visar att de som säger att de tänker rösta ”Nej” är sämre på att faktiskt gå och rösta.
Samtidigt verkar valutamarknader och internationella investerare tro starkt på de opinionsundersökningar som visar ett stort försprång för ”Nej”. Det talar för att om ”Nej” vinner så kommer reaktionen att bli ganska svag, både hos börsen och hos växelkurserna mot andra valutor. Men om ”Ja” vinner så tror jag att svenska kronan kommer att stärkas 3-5 procent mot övriga valutor. Det är negativt för värdet på aktiefonder, givet att världsindex i dollar är oförändrat. Dessutom borde de svenska långräntorna sjunka något, vilket gynnar långa räntefonder.
(3) Problem kvar i USA. Fortfarande hänger förhoppningarna på ökad ekonomisk tillväxt globalt till stor del på USA. Där har det kommit tydliga tecken på bättre tider, men fortfarande finns många problem kvar. Pessimisterna pekar på flera obalanser: federalt budgetunderskott, underskott i bytesbalansen med omvärlden, alltför lågt privat sparande, oförändrat hög arbetslöshet och lågt kapacitetsutnyttjande i många sektorer. Jag är optimist och tror att stimulansen från låga räntor och skattesänkningar är tillräckligt stark. Men risken är ändå stor att det kommer tillfälliga bakslag under det kommande året, tillräckliga för att orsaka lägre aktiekurser än idag.
(4) Fortsatt svängiga börser. Ett uppenbart mönster hos utvecklingen på den allt mer globala aktiemarknaden är de orimligt stora svängningarna. De senaste sex åren har häpnadsväckande rallyn och ras skett varje år. Det verkar konstigt om det inte kommer minst ett ras och ett rally även under år 2004. Den viktigaste förklaringen till PPM-portföljernas framgång är att en del av pengarna ofta har funnits utanför aktiefonderna, i väntan på ett bättre köptillfälle. Jag tror att den strategin lönar sig även framöver.
Mindre Asien och IT
Resultatet i de tre aktiva portföljerna (nummer 4 till 6) är som sagt framför allt en ökning av andelen räntefonder från 7 till 33 procent i snitt. För att få med en räntefond i varje portfölj måste någon av aktiefonderna bort (man får ju bara välja fem fonder hos PPM). Den fond som jag tror har dragits upp högst av optimismen är Carlson Asian Small (som sagt har den stigit 61 procent på fyra och en halv månad).
Dessutom tror jag att värderingen av IT-aktier nu är tillbaka på en rimlig nivå och uppgången på amerikanska Nasdaq är så stor (40 procent sedan årsskiftet, räknat i dollar) att den bör locka till vinsthemtagningar under fjärde kvartalet. Därför tar jag bort SEB Internetfond ur portfölj 5 och minskar andelen i portfölj 6.
Däremot förstärker jag satsningen på Japan något, baserat på historiska mönster gissar jag att uppgången där har en hyfsad bit kvar. Den politiska risken är förstås stor, men de experter jag litar på tror att premiärminister Koizumi kommer att vinna både partiledarvalet senare i september och underhusvalet i november. Därmed skulle möjligheterna öka att reformvännerna klarar att driva igenom de förändringar som behövs i Japan.
Slutligen vill jag påpeka att jag fortfarande tror att det mest sannolika är att börsuppgången fortsätter det närmaste året, fast i betydligt långsammare takt. Men eftersom de aktiva portföljerna fick en mycket optimistisk profil i våras, är det nu dags att sänka risktagandet till en långsiktigt rimlig nivå. Samtliga portföljer finns dels i en separat artikel kallad ”PPM-portföljer 10/9”, dels i Morningstars PPM-test (länkar uppe till höger).
