Men ur aktiemarknadernas perspektiv är kriget i Irak redan sedan ett par veckor passerat. Redan när USA-förband under helgen 5-6 april omringade Bagdad och tog den internationella flygplatsen blev det uppenbart att motståndet i Iraks huvudstad var långt svagare än pessimisterna fruktat. När den stora Sadd
am Hussein-statyn föll onsdagen den 9 april hade därför aktiekurserna redan stigit kraftigt två dagar tidigare.
För tre veckor sedan var nyheterna mer pessimistiska, då hade invasionen pågått i två veckor och många trodde att den USA-ledda alliansen skulle invänta förstärkningar under några veckor innan attacken på Bagdad inleddes. Då verkade risken öka att kriget skulle dra ut på tiden och jag började tvivla på prognosen jag gav i början av mars ("Därmed är det troligt att regimen i Bagdad är besegrad innan påsk och då försvinner det största orosmolnet över världens aktiemarknader" i krönikan "Mörkast timmen innan gryningen").
Men sanningen visade sig vara att det bara tog en vecka till att inta Bagdad. Dessutom hade jag och många andra fel om hur aktiemarknaderna skulle reagera på ett snabbt slut på kriget. Jag skrev den 3 april att "Min gissning är att världsindex då har stigit minst 10 procent från dagens nivå" men sanningen är att världsindex bara har stigit 5 procent fram till igår kväll. Den svenska kronan har dessutom stärkts de senaste tre veckorna, så världsindex räknat i kronor har bara stigit 2 procent de senaste tre veckorna.
Här i Europa har dock reaktionen varit starkare, särskilt på den tyska aktiemarknaden (som har stigit 21 procent hittills i april och därmed tagit igen hela den stora nedgången under första kvartalet). Men i USA har reaktionen varit svagare och i Japan och Asien har nedgången fortsatt. Totalt sett står därför världsindex fortfarande 3 procent lägre än vid årsskiftet.
Jag tror att det finns flera förklaringar till att reaktionen är svag. Som jag påpekade i förra veckans krönika "I juli ökar optimismen" har det samtidigt kommit andra nyheter som är negativa. Dessutom har kriget i Irak inte fått ett tydligt slut, varken en kapitulation eller en infångad Saddam Hussein, vilket nog förklarar varför det inte har blivit ett stort glädjeskutt på aktiemarknaderna.
Fonder med stor vinstchans
Fördelen med detta är att chansen att passa på att omplacera medan aktiekurserna är nedtryckta av dåliga nyheter finns kvar. Därför har jag den här veckan ändrat PPM-portföljerna så att de är mer tydligt inriktade på fonder med stor vinstchans när nästa globala högkonjunktur börjar.
Första steget är förstås valet mellan aktiefonder och räntefonder, ett val som har blivit allt mer avgörande (vilket jag har skrivit om till exempel i "Viktigare att välja rätt"). Jag tror att bottennivån för världsindex räknat i kronor passerades den 12 mars 2003 och därför har jag ytterligare minskat andelen räntefonder, till i snitt 7 procent. Att jag numera känner mig helt övertygad om att aktiefonder kommer att bli vinnare de närmaste tre åren har ungefär samma orsaker som att de har varit förlorare de senaste tre åren. När konjunkturnedgång byts till konjunkturuppgång, när vinsterna ökar istället för att minska, när investerarna skyndar sig att byta tillbaka till aktier, då kommer aktiefonderna att återhämta sig rejält. Minst 30 procent över dagens nivå är min gissning.
Det senaste halvåret har jag tjatat om att jag tror att den uppgången kommer i höst (se till exempel ”2003 bra år för aktiefonder”). Men för att säkert vara med om hela uppgången gäller det att byta till aktiefonder i god tid. Och för dig som sparar långsiktigt gör det inte så mycket om du byter lite för tidigt, det viktiga är att inte byta för sent.
Tre får ökad andel
Av de fem framtida vinnarkategorier som jag pekade ut för fem månader sedan i ”Sunt förnuft i PPM-portföljerna” (länk ovan till höger) är det nu tre som fått ökad andel: Japan, internet och småbolag. Mer konkret har jag gjort följande ändringar:
(1) Mindre andel räntefonder i lågriskportföljerna 1 och 4. Jag ändrade normalandel från 50 till 30 procent räntefonder i dessa portföljer redan strax efter 11 september 2001. Men nu har aktiekurserna sjunkit en bra bit till samtidigt som nästa högkonjunktur ligger betydligt närmare, vilket gör att jag ändrar andelen räntefonder till 20 procent.
(2) Mer Japan i de aktiva portföljerna 4 och 6. Det är svårt att säga när det kommer ett börsrally i Japan, men förutsättningarna är helt klart på plats. Två exempel är den massiva pessimism som just nu gör att reaktionen på positiva nyheter (till exempel i Irak) ofta uteblir och att värderingen av kassaflöden är mycket låg efter 13 års nedgång (se min marknadskommentar "Ökad politisk risk"). Frestelsen ökar eftersom PPM-sparandet är så långsiktigt och vinstpotentialen är så stor.
(3) Åter en ökning av andelen i SEB Internetfond, en favoritfond som har givit bra utdelning både hösten 2001 och hösten 2002. Jag hoppas på ett tredje höstrally för denna högriskfond.
(4) Välkommen tillbaka säger jag också till Carnegie Worldwide. Detta var en verklig vinnare under uppgången år 1999 och 2000 och jag tror att förvaltarna kommer att lyckas även under nästa uppgång. För att få bättre chans att slå snittet är det bra att komplettera billiga indexfonder med fonder som verkligen är aktivt förvaltade. Carnegie Worldwide har stadigt haft stora avvikelser mot världsindex och jag tror att förvaltarna gör rätt som behåller en låg andel amerikanska aktier. Dessutom ger fonden exponering mot Japan, vilket saknas i AMF Världen (som jag tagit bort).
(5) Mer USA i fyra av portföljerna, orsakat av kursnedgången i New York och dollarkursens nedgång som gör det mer rimligt att USA-börserna kan få en bra utveckling framöver. Men fortfarande har alla portföljer en klar undervikt jämfört med andelen USA i världsindex (cirka 50 procent).
Allmänt sett så har jag den här gången gjort många, men ganska små ändringar. Samtliga fonder som var med förra gången har fortsatt att utvecklas bra jämfört med konkurrenterna i samma kategori, och min framtidstro är i stort sett oförändrad.
NYCKELORD
