Dessa två påståenden har jag ofta hört från folk i fondbranschen. Men är de sanna? Ja, tyvärr.
Morningstar i USA började år 1996 att systematiskt undersöka om den framtida avkastningen från olika typer av aktiefonder går att förutspå med hjälp av information om hur stora insättningar eller uttag som har gjorts det senaste året. Den första gången gjordes en kontroll av flödesdata och kategorisnitt tillbaka til
l 1987. För varje år kontrollerades först vilka som var de tre mest populära fondkategorierna (med störst nettoinflöde) och de tre minst populära (med störst nettoutflöde) detta år. Sedan jämfördes deras snittavkastning de följande ett, två och tre åren.
90 procent
Därefter har undersökningen uppdaterats i januari varje år, dels med information om vilka som var de tre mest och minst populära fondkategorierna under året, dels med beräkningar av den genomsnittliga avkastningen i varje kategori. Totalt finns nu resultatet av uppföljningen under tretton kompletta 3-årsperioder och eftersom tre kategorier ingår varje år är underlaget tillräckligt stort för att kunna dra tydliga slutsatser.
Mönstret som framträder är förvånande tydligt: 75 procent av de minst populära fondkategorierna har givit högre avkastning än snittet för alla aktiefonder de följande tre åren. Och hela 90 procent har överträffat snittavkastningen från de tre mest populära kategorierna samma år. Dessutom är skillnaderna ofta häpnadsväckande stora. Tydligaste exemplet är den senaste treårsperioden. De minst populära fondkategorierna år 1999 (guldfonder, Latinamerika och konvertibler) har de följande tre åren i snitt bara backat 0,5 procent per år, medan de tre mest populära (IT, Asien och Japan) i snitt har backat 26 procent per år.
Lönar sig att gå mot strömmen
Bättre samband än så kan man inte hoppas på när det gäller aktier. Jag tycker att slutsatsen är solklar: metoden att välja fondtyp genom att gå mot strömmen och göra tvärtemot de amerikanska fondspararna lönar sig. Därför har jag skrivit om denna metod att välja fonder flera gånger tidigare, första gången i Affärsvärlden 1998 och senast i ” Köp Asien och Japan” (se länk ovan till höger).
Min erfarenhet är att mekanismen som förklarar att metoden fungerar finns även i Sverige. De två tydligaste exempel är nog rusningen efter Asienfonder hösten 1993 och IT-fonder våren 2000, när nästan hela uppgången redan skett. Även PPM-valet hösten 2000 är ett tydligt bevis. Då var Sverigefonder och IT-fonder de populäraste kategorierna, medan nästan ingen valde räntefonder. Utvecklingen sedan dess är smärtsamt välkänd – svenska folket valde helt fel.
Men det är USA-statistiken som är helt avgörande, för amerikanska placerare äger ungefär hälften av världens aktier och på dagens globala aktiemarknad är utvecklingen på börserna i New York normalt avgörande för resten av världen, både på kort och på lång sikt. Sverigestatistiken är däremot oviktig, även om den nog ofta liknar den amerikanska (både här och på andra sidan Atlanten tenderar fondsparare att välja de fondkategorier som redan har stigit kraftigt).
Fast notera att när det gäller historisk avkastning, så finns det en helt avgörande skillnad mellan att välja fondkategori och att välja en enskild fond inom denna kategori. Morningstars metod gäller enbart det första valet. När det gäller val av enskild fond inom en kategori är det tvärtom troligt att de fonder som uppvisar bäst resultat över långa tidsperioder har skickliga förvaltare som kommer att fortsätta överträffa snittet.
Latinamerika, finans och ”Utilities”
Samtidigt är det alltså troligt att det lönar sig att dra lärdom av de upprepade misstagen hos majoriteten av USA:s fondsparare och placera i de fondkategorier som de just nu tar ut pengar från, vilket ofta är några bland de som har givit lägst avkastning det senaste året.
Vilka som var de tre minst populära fondkategorierna i USA under år 2002 offentliggjordes av Morningstar i Chicago förra veckan (se länk ovan till höger). Svaret är Latinamerikafonder samt branschfonder med inriktning på finans och ”Utilities”.
Den tredje kategorin ”Utilities” är svår att översätta till svenska. Det är fonder som köper aktier i tjänsteföretag som i Sverige traditionellt nästan alltid har varit kommunala eller statliga (vatten, gas, el, sophämtning, telefoni). Fortfarande är denna typ av företag sällan noterade på Stockholmsbörsen och något samlingsnamn (till exempel ”nyttigheter”) används inte här. Bara två sådana fonder marknadsförs i Sverige, Merrill Lynch IIF World Utilities och Pictet Water. Båda finns hos Fondmarknaden och Pictet finns även hos Nordnet.
Fyra råd
Morningstar i USA ger fyra råd till dig som tänker använda metoden att köpa de minst populära fonderna: (1) Köp en fond från var och en av de tre kategorierna, det ökar sannolikheten att överträffa genomsnittet. (2) Bestäm dig för stanna i tre år och ge inte upp även om det första året blir en besvikelse. (3) Investera maximalt 5 procent av ditt totala sparande i varje kategori, för de minst populära fonderna är ofta högriskfonder. (4) Använd pengar som inte belastas med flyttskatt, till exempel i kapitalförsäkringar eller pensionssparande (privat, tjänstepension eller PPM).
