Är du säker på det? Hur kan du vara det?
Börsnedgången under september har gjort frågorna ännu mer aktuella. Igår kväll föll Stockholmsbörsen till ett nytt årslägsta och även världsindex i kronor noterade en ny botten. Fast det beror delvis på den fallande dollarkursen, årets bottennotering för MSCI:s världsindex i dollar är fortfarand
e 756 den 23 juli.
De senaste två åren har svenska fondsparare regelbundet upplevt nya bottennoteringar och det är rimligt att fråga sig om börsnedgången är en ny långsiktig trend som kommer att fortsätta i många år till. Mitt svar är att de grundläggande ekonomiska sambanden inte har ändrats, sparande kommer att löna sig även framöver.
Under de senaste 100 åren har världens aktiemarknader ofta givit negativ avkastning under långa tidsperioder, till exempel beroende på krig eller ekonomiska kriser. Men sett över hela 100-årsperioden har alla aktiemarknader med god marginal givit positiv avkastning. Fast historien måste inte upprepa sig. Lars fortsätter i sitt brev:
Tycker att det är intressant hur samtliga (?) experter genom att titta på börsens historiska utveckling (mer än 7 år) tycker sig kunna utlova en ljus framtid. Min erfarenhet är att man inte har speciellt mycket hjälp av det förflutna när man tittar framåt. Tror att det var Falstaff Fakir som konstaterade att det är svårt att spå, speciellt om framtiden.
Visst kan det helt oväntade inträffa. Solen kan explodera eller jorden sugas in i ett svart hål. I så fall skulle alla aktier förstås omedelbart bli värdelösa. Men så länge mänskligheten lever vidare kommer grundläggande ekonomiska samband att bestå – ekonomiska grundlagar.
Ett närliggande exempel är att det normalt kostar att låna pengar. Det beror inte enbart på att människor normalt föredrar konsumtion i dag, hellre än att vänta. Mer grundläggande är att ekonomin skulle sluta fungera om räntorna var negativa eller noll. Om räntorna permanent var negativa så skulle alla människor kunna sluta jobba och ägna dagarna åt att låna 100 kronor, spendera 10 kronor och sedan vänta tills det är dags att betala tillbaka 90 kronor. Även en ekonomi där räntorna permanent är noll skulle sluta att fungera eftersom värdet på alla tillgångar som ger real avkastning (till exempel fastigheter) skulle stiga mot oändligheten. Resonemanget blir mer komplicerat om man tar med ändringar i penningvärdet (inflation eller deflation) men slutsatsen är densamma, positiva realräntor är långsiktigt nödvändiga.
Räntorna på penningmarknaden och kurserna på aktiemarknaden har samma grundläggande funktion, de avgör hur mycket de som lånar pengar behöver betala till de som sparar pengar. Skillnaden är att aktiemarknaden i större utsträckning även hanterar risk, vilket betyder att avkastningen i aktiefonder varierar betydligt mer än avkastningen i räntefonder.
Uppåtriktad
Men samma ekonomiska grundlagar som gör att räntorna på lån normalt är positiva, de gör också att den långsiktiga börstrenden måste vara uppåtriktad.
Till att börja med är det uppenbart att alla som sparar i aktier borde tro att aktiekurserna kommer att stiga. För positiva räntor innebär att de annars borde välja ränteplaceringar. Ja, det är till och med så att de flesta modeller för att beräkna det rätta värdet på aktier innehåller en beräkning av nuvärdet av framtida betalningar (vinster, kassaflöden eller utdelningar) och positiva kalkylräntor innebär att det värdet stiger med tiden.
Lägg därtill att de miljontals investerare på den globala aktiemarknaden som tillsammans bestämmer dagens aktiekurser gör sitt bästa för att avgöra vilka aktiekurser som ger dem en acceptabel avkastning. Stora organisationer med välutbildade människor försöker ta hänsyn till all tillgänglig information. Om ny information (till exempel ett krig) gör att framtidsutsikterna försämras, så påverkas aktiekurserna omedelbart nedåt. Men den framtida avkastningen därefter försämras inte, tvärtom kan högre risk göra att avkastningen blir högre.
Därmed är det självklart att tro att aktiefonder framöver i genomsnitt kommer att ge en positiv avkastning. Alternativet, att alla de som investerar i aktier ständigt räknar fel, tycker jag är helt orimligt.
Har varit pessimist
Det är på sin plats att påpeka att jag under en lång period, fram till för ett par månader sedan, har varit pessimist. Ett tidigt exempel är krönikan ”Tro inte som Pia Nilsson” där jag kritiserade fondbolagens förenings VD för att hon under PPM-valet hösten 2000 påstod att aktier alltid är det bästa alternativet på lång sikt. Jag varnade för att obligationer mycket väl kan överträffa aktier under en 20-årsperiod (se länk ovan till höger). Jag kritiserade även Robur för samma övertro på aktier i ”Köp inte fonder med enbart backspegeln”. Men därifrån är det långt till att tro att det är möjligt att aktiebörserna kan fastna i en nedåtgående trend.
Nej, precis som att räntorna normalt kommer att vara positiva, så kommer aktiebörserna normalt att stiga. Den intressanta frågan är istället ”Hur brant kommer börsen att stiga, kommer aktier att vara mer lönsamma än obligationer?”
Är numera optimist
Stockholmsbörsen har mer än halverats de senaste två åren och världsindex har samtidigt fallit mer än 40 procent. Det gör att risken tyvärr är stor att de som valde aktiefonder i PPM-valet för två år sedan (när Pia Nilsson uttalade sig) kommer att få sämre avkastning än de som valde räntefonder.
Men börsraset har samtidigt gjort att det nu är ”rea” på andelar i aktiefonder. Börsföretagens förväntade framtida vinster värderas i dag betydligt lägre än för två år sedan, samtidigt som de överdrivna förväntningarna på snabbt stigande vinster har försvunnit, vilket gör att sannolikheten att aktier ska överträffa obligationer de närmaste 20 åren har ökat rejält. Därför är jag numera optimist och har 100 procent aktiefonder i mitt PPM-sparande (portfölj 6 i vårt PPM-test).
Xavkastning Xköptillfälle Xrisk
