I februari satte jag rubriken ”Köp Helios” på en krönika och hittills har det varit ett bra råd. Jag har den här veckan gjort en sammanställning av hedgefondernas avkastning hittills i år (se länk till höger) och de har klarat sig bättre än de flesta vanliga aktiefonder, samtidigt som fyra av de fem fonder som ingår i Helios har klarat sig bättre än snittet.
div>
För- och nackdelar
Men flera läsare har undrat om de inte borde ta steget fullt ut: ”Varför bara 20 procent av sparkapitalet i hedgefonder, varför inte alla pengar?” Så veckans krönika tänker jag ägna åt att diskutera för- och nackdelar med hedgefonder, dels i allmänhet, dels jämfört med varandra.
Just nu tycker jag att det främsta skälet att vara lite försiktig med att sätta in pengar i hedgefonder är att efter de senaste två årens återkommande börsnedgångar, så är det mer sannolikt att det kommer tidsperioder med extremt bra börsutveckling framöver. Och den som placerar enbart i hedgefonder kommer troligen att hamna på efterkälken om det kommer år som 1993 eller 1999, då många aktiebörser steg mer än 50 procent.
Sett över en lång tidsperiod, 10 eller 20 år, så är dessutom kostnaderna i hedgefonder mycket höga. Summa avgiften ligger kring 25 procent av totalavkastningen varje år, vilket (med förlorad avkastning på de pengar som försvunnit i avgifter) betyder att slutresultatet efter 20 år bara blir hälften så stort som om man gjort samma placeringar själv.
Riskspridning
Därmed återstår fördelen att hedgefonder ofta avviker kraftigt från börsutveckligen, så med en del av sparkapitalet i hedgefonder blir värdeutveckligen troligen jämnare, en klassisk typ av riskspridning. Men trots det är det bara vettigt att betala hedgefondernas höga avgifter om man tror att man kan peka ut hedgeförvaltare som i snitt kommer att lyckas betydligt bättre än snittet på kapitalmarknaden. Och det finns onekligen många hedgefonder som har mycket erfarna förvaltare, som kan visa upp fina historiska resultat.
Men tänk på att den stora frihet som hedgeförvaltarna har även har en baksida. Ibland misslyckas även de mest framgångsrika. Internationellt har kända förvaltare som George Soros och Julian Robertson efter många års framgångar ”kört i diket” och lagt ned fonder som misslyckats.
Banco eller Zenit
Slutsatsen är att det gäller att välja hedgefonder som kan visa på en lång och stabil värdeutveckling, snarare än den allra högsta, samt att det är viktigt att känna till vilka personer som har ansvar för fonden och att det finns ett internt system för riskkontroll. Men dessa hedgefonder är troligen ett bra sätt att få högre snittavkastning med lägre risk.
För snart ett år sedan skrev jag krönikan ”Välj rätt hedgefond” där jag rekommenderade Banco Hedge för småsparare och Brummer Zenit för de som har flera miljoner att placera (se länk). Resonemanget där håller fortfarande tycker jag, men sedan dess har det jag efterlyste i slutet av krönikan kommit: en svensk fond som placerar i flera olika hedgefonder, Helios.
Jag tycker som sagt att Helios är en utmärkt lösning, spridningen på fem olika hedgefonder med oberoende förvaltning ger en bättre riskkontroll än någon enskild fond kan ha. En viktig fördel är att fonden (till skillnad från andra liknande lösningar) inte tar ut någon egen avgift (förvaltarna är nöjda med de avgifter de tar ut i hedgefonderna).
Helios hellre än Futuris
För den som vill få chans till högre avkastning genom att välja en enda hedgefond, tycker jag att Futuris borde vara lockande. Förvaltarna fick utmärkelsen ”Årets stjärnförvaltare” av Dagens Industri och Morningstar och i år har avkastningen fortsatt att vara i topp (se ”Tabell hedgefonder våren 2002”). Men med tanke på att ingen är ofelbar så rekommenderar jag i första hand Helios, där Futuris står för ungefär 20 procent.
