”Skilj på företag och aktie” är ett grundläggande visdomsord på aktiemarknaden. Det händer ofta att när ett företag går riktigt bra, då är aktien alltför dyr. Och när ett företag går riktigt dåligt, då är det ofta rea på aktien. Orsaken är att investerarna tenderar att lita för mycket på nuläget när de gör prognoser.
Hela den här veckan har ekonominyheterna dominerats av Ericsson. Delårsrapporten i måndags morse var lite sämre än väntat, men samtidigt offentliggjordes ett nytt sparpaket som innebär att 5.000 jobb försvinner enbart i Sverige, plus en nyemission som innebär att ägarna satsar 30 miljarder kronor. Effekten på aktiekursen blev stor, en halvering jämfört med för sex veckor sedan.
Ericsson har i flera år varit både största innehav i de flesta Sverigefonder och vanligaste innehav i svenskregistrerade aktiefonder. Så även om jag normalt skriver om fonder, inte enskilda aktier, så är det naturligt att denna veckan göra ett undantag.
Dessutom finns det faktiskt en fond som enbart investerar i denna aktie: Erik Penser Aktieindexfond Sverige/Ericsson, som just nu har den allra sämsta avkastningen av alla fonder under "Sök fond" – både 1 vecka, 1 månad, 3 månader, 6 månader och 1 år. Plus att aktien står för en tredjedel av portföljen i den näst sämsta fonden, Erik Penser Trippelfond Telecom.
Länge varit skeptisk
Du som brukar läsa det jag skriver minns kanske att jag länge varit skeptisk till
att investera i Ericsson och andra IT-aktier. Några exempel på rubriker är ”Varning för Contura” (17 okt 2000, Ericsson cirka 150 kronor), ”Luft kvar i IT-bubblan” (6 feb 2001, Ericsson cirka 120 kronor), ”Ericsson fortfarande en dyr aktie” (13 mars 2001, Ericsson cirka 60 kronor) och ”Varning för IT-fonder” (13 december 2001, Ericsson cirka 60 kronor).
Den enda tidpunkten under min tid på Morningstar som jag varit positiv till IT-aktier var i slutet på september förra året, till exempel i ”Äntligen köpläge för IT-fonder” (28 sept 2001, Ericsson 38 kronor). Och när jag det senaste året pratat med vänner och bekanta har jag sagt att jag tycker att Ericsson är köpvärd när aktien faller under 30 kronor.
30 kronor rimligt
Plötsligt är vi där. Den här veckan har Ericssons aktiekurs tidvis varit under 23 kronor och när detta skrivs på torsdag kväll har aktien återhämtat sig på Nasdaq från 2,30 till 2,54 dollar (26 kronor).
Med risk att bli uthängd som ”lättviktare” bland analytiker (som ägnar sig åt att spå kassaflöden tio år framöver), ska jag helt kort berätta hur jag resonerar. En aktiekurs på 30 kronor gånger drygt åtta miljarder aktier innebär att Ericssons börsvärde är ungefär lika stort som årsomsättningen (233,9 miljarder kronor förra året). Eller med andra ord: när aktiekursen är 30 kronor så kan man köpa en kronas omsättning för en krona (aktieanalytiker säger att ”p/s-talet är ett”).
På slutet av 1980-talet när jag började på Affärsvärlden och lärde mig värdera aktier, då var p/s 1 rimligt för ett framgångsrikt tillverkningsföretag. Och det gör det extra lätt att räkna, för en nettomarginal (vinst efter skatt som andel av omsättningen) på 5 procent innebär att även vinst per aktie är 5 procent av aktiekursen (vilket ger ett p/e-tal på 20). De mest framgångsrika tillverkningsföretagen brukar kunna klara en genomsnittlig nettomarginal på 10 procent, vilket med p/s 1 ger ett p/e-tal på 10.
Världens största
Jag tycker att Ericsson om ett par år borde kunna lyckas åtminstone hälften så bra som de mest framgångsrika. Det innebär en nettomarginal på 5 procent och ett p/e på 20. Dessutom borde omsättningen åtminstone öka lika mycket som tillväxten i världsekonomin, säg 2 procent per år, så aktien bör ge minst 7 procent avkastning per år.
Lägg till detta att Ericsson fortfarande är världens största tillverkare av system för mobiltelefoni. Att vara störst innebär normalt högre lönsamhet och mobiltelefoni är rimligen en bransch som på sikt kommer att växa lite snabbare än resten av ekonomin. Därmed finns god chans att avkastningen i snitt blir högre än 7 procent per år, de närmaste 5-10 åren.
Faror finns förstås. Det jag tjatat om det senaste året, att IT-branschens första recession troligen blir långvarig, verkar nu bli allt mer allmänt accepterat. Skulle dessutom den globala recessionen fortsätta längre än väntat så kan förlusterna fortsätta länge. Överkapacitet ger nämligen prispress, så även om försäljningen räknat i antal enheter håller sig oförändrad, så minskar intäkterna. Men nyemissionen innebär att Ericsson kommer att stå rejält rustad, och tål minst ett par år till som är lika dåliga som 2002 verkar bli.
Sverigefond bättre
Sett över de närmaste 5 åren tycker jag det verkar troligt att den som köpt aktier i Ericsson den här veckan kommer att få en avkastning som överträffar både en genomsnittlig IT-fond och en genomsnittlig globalfond. Fast risken blir förstås högre i en enskild aktie än i en fond.
Dessutom är det tryggt och bekvämt att heltidsanställda fondförvaltare hanterar pengarna. Därför tycker jag att det är bättre att spara i Ericsson via en Sverigefond. Tidigare har jag tjatat om att tillväxtaktierna på Stockholmsbörsen, till exempel Ericsson, varit högt värderade. Men nu när Ericsson kostar under 30 kronor är det problemet till stor del borta. Min favorit bland Sverigefonderna fortsätter att vara Didner & Gerge (som per 31/3 hade 9,7 procent i Ericsson).
