Bland annat Dagens Industri och Svenska Dagbladet har i går och i dag givit en konstig bild av Skandias försäljning av sin kapitalförvaltning till Den Norske Bank (DnB), som beskrivs i artikeln ”Norsk ägare till Skandias förvaltning”.
Så vitt jag kan förstå innebär försäljningen ingenting som skadar de svenska sparare som har valt Carlson eller Skandia. Deras pengar finns kvar i samma fonder och livbolag, med samma förvaltare. Och på längre sikt ger försäljningen en svensk-norsk allians som ger förvaltningen större resurser, vilket spararna tjänar på.
Men svenska media gav i går en annan bild, som gjort många sparare oroliga:
”Den Norske Banks köp av Skandias kapitalförvaltningen tvingar in spararna i Skandia Fonder under en ny, norsk ägare. Där kan framtiden bli osäker” enligt DI (se länk). Och ”Skandia gör ännu en affär som berör det stinna livbolaget på ett diskutabelt sätt. Det framstår som tveksamt om Skandialedningens sak är de många pensionsspararnas” enligt SvD Näringsliv (artikeln är inte längre gratis tillgänglig på internet). I dag har bägge tidningarna fortsatt med nya påhopp, missförstånd och sakfel. Och enligt Ekonomi24 är Skandias kundtjänst nu nedringd av olyckliga och arga kunder.
Specialisering
Men kunderna behöver inte oroa sig. På kort sikt ändras i praktiken ingenting och på lång sikt tror jag spararna tjänar på affären. För det första hade både fonder och livbolag redan tidigare ”externa” förvaltare, hos det börsnoterade Skandia. För det andra är det som sagt samma personer som kommer att fortsätta förvalta fonderna och livbolaget.
För det tredje sker sedan länge en specialisering i branschen som gjort det allt vanligare med externa rådgivare till fonder, och hos Skandia blir alltså de nuvarande förvaltarna nu formellt sett externa rådgivare. Dessutom fortsätter de två viktigaste cheferna, VD Anders Kvist (som dessutom för ett par år sedan var VD för Skandia Liv) och ”chief investment officer” Märtha Josefsson, som kommer från Carlson och är ansvarig för den övergripande placeringsstrategin.
Bakgrunden till affären är en tydlig trend runt om i världen att fondföretag och andra kapitalförvaltare blir allt större. Det beror främst på att stordriftsfördelarna är extremt stora. En duktig förvaltare kan på de stora aktiemarknaderna lika gärna ha hand om en miljard kronor eller hundra miljarder, det är bara att lägga på ett par nollor i varje affär. Men kostnaden för förvaltningen blir bara en hundradel, räknat i procent av förvaltat kapital, om förvaltaren sköter hundra miljarder. Alternativt kan ett större fondföretag nå bättre resultat genom att anställa fler förvaltare och/eller lägga mer resurser på analys.
Spararna vinnare
Spararna är vinnare på att fondföretagen blir större så länge spararna får lägre avgifter och/eller bättre resultat i förvaltningen. Hittills har det inte skett några större sänkningar av avgifterna, men det beror nog till stor del på att kunderna har varit mer intresserade av chans till hög avkastning än av låga kostnader. Om de senaste två årens tråkiga börsutveckling fortsätter så tror jag att spararna, och därmed konkurrenterna på sparmarknaden, blir mer fokuserade på låga avgifter.
Skandia håller på att renodla sin verksamhet till att enbart vara en ”grossist” i sparprodukter i hela världen. Sakförsäkringsverksamheten är redan såld. Så det är knappast troligt att Skandia ensam skulle satsa tillräckligt mycket för att hänga med konkurrenterna inom kapitalförvaltning när de växer sig allt större.
DnB däremot, som vill vara med och förvalta det överskott som de norska oljerikedomarna har genererat, har all anledning att satsa hårt på kapitalförvaltning. Jag tycker därför att det verkar troligt att affären gör att svenska sparare, både i Skandia Liv och i Skandia Fonder, i framtiden får ett bättre resultat. Och det är helt naturligt att både säljare och köpare är positiva.
Det börsnoterade Skandia har fått 3,2 miljarder i betalning, pengar som kan användas till annat, men beloppet är bara drygt en procent av det förvaltade kapitalet (280 miljarder kronor) vilket visar att DnB inte kommer att tjäna särskilt mycket på att förvalta åt Skandia Liv, annars hade betalningen varit betydligt större. Skandias övriga verksamhet slipper dessutom anklagelser från konkurrenter om att de egna förvaltarna gynnas. Inom andra branscher är det vanligt med ”outsourcing” av både tillverkning och drift av datorsystem - att göra samma sak med kapitalförvaltningen har redan många kommuner och institutioner valt.
DnB är också troligen en vinnare i affären. Det är svårt att växa snabbt inom kapitalförvaltning utan att köpa upp konkurrenter, för det är dyrt och tidskrävande att övertala förvaltare, analytiker och kunder att byta. Det är bättre att köpa befintliga organisationer och deras kunder, givet att nyckelpersoner och kunder stannar kvar.
Egentligen en allians?
En alternativt bild av affären är att den egentligen är ett samarbete, en allians, men DnB har fått hela ägandet för att blidka det norska ”lillebrorskomplex” som tidigare skymtat i Telia-Telenor och andra svensk-norska affärer, alltså att norrmännen är rädda att hamna i underläge i ett samarbete med svenskar. Nu accepterar norrmännen att Skandias folk dominerar den nya förvaltningsorganisationen, eftersom DnB formellt är ägare. Fast de exakta villkoren i avtalen mellan DnB, Skandia och Skandia Liv är hemliga, så bara parterna vet hur den verkliga maktfördelningen ser ut.
Kanske behåller Skandia Liv mer makt än den som en stor kund alltid har? Det som talar för att affären i första hand är en allians är att det börsnoterade Skandia troligen hade fått mer betalt om de hade sålt till någon av världens största kapitalförvaltare, som hade tagit över kunderna men gjort sig av med de flesta av de 220 anställda. Fast den största kunden, Skandia Liv, har rimligen krävt en ny ägare som tar stor hänsyn till livbolagets önskemål.
Risken nu för svenska sparare är främst om flera nyckelpersoner hos nuvarande Skandia Asset Management slutar, så att kvaliteten på förvaltningen sänks. Fast det är ju främst deras kompetens som DnB har köpt, så norrmännen kommer säkert att göra sitt bästa för att svenskarna ska trivas. Och enligt mina källor inom Skandia är det ännu ingen nyckelperson som har sagt upp sig.
Finns det då inga förlorare? Så vitt jag kan förstå är de enda tydliga förlorarna de anställda hos Skandia i Oslo som har förvaltat norska aktier, de gör troligen bäst att se sig om efter en annan arbetsgivare, eftersom DnB redan har egna Norgeförvaltare.
