I går kväll, när jag just hade kommit hem och ätit middag, så blev jag intervjuad av en journalist på Expressen. Han hade många frågor om fondernas årsrapporter och jag svarade. Resultatet blev en artikel i Expressen i dag (se ”Lita inte på fondrapporten”, länk här till höger).
Som vanligt är det främst de kritiska synpunkterna som kommer med i tidningen. Och visst är jag kritiskt till att fondrapporterna ofta är mer än två månader gamla när de når kunderna (se ”Fondrapporterna kvar i stenåldern”). Som ett exempel på hur fel det kan bli nämnde jag att HQ, i den årsrapport de skickade ut den här veckan, skriver om Ericsson: ”Vår riktkurs för aktien är 80-200 kronor”.
Orättvist
Fast det är orättvist att bara peka ut HQ. Nästan alla Sverigefonder hade Ericsson som största innehav vid årsskiftet och nästan alla är positiva i de texter som skrevs strax efter årsskiftet (när Ericssons aktiekurs var 107,50 kronor). Här är några andra exempel ur de årsrapporter som har anlänt de senaste två veckorna, på hur fel det kan bli när fondbolagen skickar ut texter som är mer än två månader gamla:
Catella Reavinst: ”Anledningen till att större köp har skett i Ericsson är att vi tror att bolagets framtid inom systemsidan ser mycket positiv ut och att Ericsson kommer att lösa de problem de har med sina mobiltelefoner. I takt med att aktiekursen gått ned under året har vi passat på att köpa fler aktier.” (Ericsson var fondens största innehav vid årsskiftet).
Handelsbanken Placeringsfond: ”Trots de problem Ericsson har för närvarande, tror vi långsiktigt på bolaget som en världsledande systemleverantör.” (Ericsson var fondens näst största innehav vid årsskiftet, Nokia var det största).
SEB Sverigefond 1: ”Vi har fortsatt en långsiktigt positiv syn på telekommunikation och fonden har större positioner framförallt inom utrustningsbolagen” (Ericsson var fondens största innehav).
I dag, när Ericssons aktiekurs pendlar kring 60 kronor så önskar säkert dessa fonders förvaltare att de hade tänkt annorlunda och sålt Ericsson i tid. Men om fondrapporterna hade tryckts och skickats ut redan i januari, så hade dessa åsikter fortfarande varit rimliga – för årets kursras började inte förrän i februari. Lösningen är förstås att snabba upp processen, en månad borde räcka.
Intressant faktaruta
Nåja, även om årsrapporterna beskriver föregående år samt läget för tre månader sedan så finns där faktiskt många intressanta faktauppgifter som inte blir mindre viktiga för att de är lite gamla. Det riktigt intressanta är därför den faktaruta som ligger under artikeln i Expressen.
Journalisten på Expressen frågande nämligen mig om lite tips på vad som är viktigast att kolla i en fondrapport, och sedan skrev han en bra sammanfattning. Men när jag läser den så inser jag att det är en del som inte är med, plus att jag tror att jag kan förklara lite bättre.
Så därför har den här krönikan lånat rubriken på faktarutan: ”Så här läser du din fondrapport”. Här är en checklista, med det viktigaste först:
Checklista
1. Tänk på att fondförvaltare och fondbolag har ett (helt naturligt) intresse att få kunder att vilja spara i fonden. Så texter och information i rapporten överdriver nästan alltid det positiva. Dessutom tycker jag att det verkar som att förvaltarna och/eller de reklambyråer som har gjort rapporterna ofta räkna med att fondsparare inte klarar att hänga med i komplicerade resonemang, så texterna är nästan alltid kraftigt förenklade jämfört med den typ av förklaringar som förvaltarna ger när jag frågar dem. Så var misstänksam mot argument och förklaringar.
2. Trots detta så läs alltid texterna, för där finns ibland viktig information ”insmugen”, till exempel att fonden har bytt förvaltare, bytt rådgivare, bytt förvaltningsstil, bytt jämförelseindex och/eller inriktning. 30 procent at fonderna brukar byta förvaltare varje år, så det är den klart vanligaste typen av byte. Fast tyvärr är det långt ifrån alltid som fondbolagen berättar om sådana byten, så för att säkert upptäcka dem måste du själv jämföra med föregående årsrapport. Och när du upptäcker ett byte så återstår den svåra frågan om bytet är bra eller dåligt.
3. Betydligt enklare är det att hitta värdefull information bland siffrorna. Det finns en mängd intressanta fakta som fondbolagen är skyldiga att ha med i årsrapporten, antingen enligt lag eller enligt branschens egna rekommendationer. Viktigast är att leta efter siffror som avviker kraftigt, antingen från tidigare år eller från andra fonder med samma inriktning.
4. Förmögenheten i fonden är det mest grundläggande. Riktigt små fonder brukar lyckas antingen mycket bra eller mycket dåligt, för de är tvungna att chansa. Riktigt stora fonder brukar vara medelmåttiga, antingen för att de blivit trögrörliga eller för att förvaltaren har mer att förlora än att vinna på aktiv förvaltning. Kraftigt ändrad fondförmögenhet är alltid en varningssignal.
5. Avkastningen är förstås central om du har sparat i fonden under året, men för att bedöma om det är värt att satsa i fonden framöver så bör du istället undersöka om fonden har lyckats bättre än konkurrerande fonder med samma inriktning eller bättre än ett index som har samma omfattning som fonden.
6. Men tänk på att mycket hög avkastning jämfört med konkurrenter och index samtidigt är ett säkert bevis på att förvaltaren har tagit stora risker, åtminstone mätt som ”aktiv risk” jämfört med index. Frågan är då om du tror att förvaltaren har haft tur eller varit duktig. Har överavkastningen inträffat ett enda år så är det sannolikt bara tur. Hur som helst är det bra om du bestämmer dig för om du i första hand vill satsa på en viss förvaltare eller på en viss marknad. Vill du i första hand investera på en viss marknad, så är det bättre med en fond med låg aktiv risk (bäst är en indexfond, som enbart följer index och som har betydligt lägre kostnader).
7. Fondens omsättningshastighet är det mest pålitliga måttet på fondens kostnader. För ju mer affärer fonden har gjort, ju mer ha det kostat, vare sig fondbolaget redovisar kostnaderna öppet eller inte. Låt dig inte luras av att 1,9 kanske låter som en mycket liten omsättning, för det betyder att det minsta av summa köp och summa sålt under året är 190 procent av fondens snittförmögenhet. Så om fonden är en Asienfond eller liknande så betyder det kostnader för valutaväxling, courtage och ”spread” (skillnad med köp- och säljkurs) på ungefär 8 procent av fondförmögenheten på ett enda år. Om samma omsättning fortsätter i tio år så har mer än halva fondförmögenheten gått åt.
8. Förvaltaren har jag redan nämnt några gånger ovan. I början eller slutet av fondrapporterna brukar det numera finnas en sammanställning med information om förvaltarna: deras ålder, utbildning, erfarenhet och ansvarsområde. Vem är det som sköter dina pengar? Tyvärr är informationen ofta knapphändig, så det som ger mest är kanske fotografierna, där det syns hur unga många av förvaltarna är. Jag tror att lång erfarenhet är en stor fördel.
9. Om du orkar så är det förstås bra att granska portföljen som helhet, eller åtminstone vilka som är fondens största innehav. Om pengarna är koncentrerade på ett fåtal bolag, på ett land eller en bransch – kolla om förvaltaren har bra argument för att välja just dessa aktier. Är det aktier som är rimligt värderade? Några få fondbolag gör ett allvarligt försök att försöka hjälpa sina fondsparare genom att presentera genomsnittliga nyckeltal för fondens innehav, men i de flesta fall måste du använda andra källor (som Morningstar).
10. En klar förbättring jämför med tidigare är att allt fler förvaltare berättar lite om sin framtidstro – har du samma tro om framtiden? Till exempel kanske förvaltaren skriver ”vi tror på en vändning uppåt i konjunkturen redan till hösten och vi har därför överviktat cykliska aktier”. Om du själv tror att lågkonjunkturen blir betydligt längre, så är det kanske bäst att byta till en fond som investerar i mer stabila företag.
Xchecklistor Xfondrapport Xfondreklam Xförvaltare Xomsättning Xrådgivare
