Årsskiftet inbjuder till funderingar, både utvärdering av det gamla året och planer för det nya. Ett klassiskt sätt är nyårslöftet. För ett år sedan skrev jag om nyårslöften i krönikan ”Nyårslöften som fondcheferna borde ge” (se länk till höger). Nu kompletterar jag med att ge fondförvaltarna tips.
I paragraf 1 i fondlagen står det ”Fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla oberoende av varandra och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.” Nyckelordet är ”uteslutande”, för det betyder att inga andra hänsyn får tas. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut, fondbolagen gör mycket som uppenbart är negativt för fondsparar
na.
Jag tror att det i första hand är cheferna som kan påverka hur fondbolagen hanterar spararnas pengar och vilken information de ger spararna. Skillnaden beror på att fondcheferna har ansvar för reklam och försäljning, samt kan påverka hur hela fondbolaget sköts. En trappa städas bäst från toppen. Men även de enskilda fondförvaltarna kan förstås ge fondspararna ett bättre resultat. De har begränsade möjligheter att påverka reklam och försäljning, men samtidigt har de förstås ett mer direkt inflytande på hur deras fonder sköts.
Jag skrev förra året att risken är stor att en fond-VD som börjar följa lagen och enbart bryr sig om fondernas ägare ganska snart får sparken och ersätts med någon som fokuserar på vad som är lönsamt för fondbolagets ägare. Tyvärr tror jag att även en förvaltare som följer nyårslöftet ”Jag lovar att följa första paragrafen i fondlagen” får problem. Fondförvaltare är inte fria att enbart göra de affärer som fondförvaltaren anser att fondspararna tjänar på, att alltid göra affärerna där fonden får bäst pris och att konsekvent förhindra att fonden utnyttjas för att gynna den koncern som äger fondbolaget. Mer realistiskt är därför ett mer begränsat nyårslöfte, som till exempel:
(1) ”Jag lovar att enbart förvalta aktivt.” De flesta fonder som säljs i Sverige påstås vara aktivt förvaltade, alltså att förvaltaren enbart placerar i aktier som han/hon tror kommer att bli vinnare framöver. Men i praktiken har fondbolagen ofta interna regler som innebär att en merparten av pengarna i en fonden placeras i de största bolagen i jämförelseindex, medan förvaltaren har full frihet endast med en mindre del. Därmed är fonderna i själva verket en kombination av indexfonder och aktiva fonder. Det betyder att kunderna betalar onödigt mycket, man kan antingen se det så att de betalar onödigt mycket för indexförvaltningen (eftersom rena indexfonder har lägre förvaltningsavgift) eller att den aktiva förvaltningen är mycket dyr.
Genom att enbart placerar i aktier som förvaltarna verkligen tror på skulle de duktiga förvaltarna göra mer nytta och dessutom skulle hela aktiemarknaden fungera bättre. Fast genom att våga avvika från andra fonder och från index tar förvaltaren förstås risken att det går dåligt, vilket nog ofta ger större negativa konsekvenser än ett bra resultat ger i belöning. Hos de stora bankerna och försäkringsbolagen kan dessutom detta löfte vara omöjligt att hålla, för där finns numera nästan alltid en avdelning för ”riskanalys” som slår larm om fonderna avviker för mycket från index. Men kanske kan förvaltaren ändå ta strid och envist argumentera mot de aktier han/hon tycker är för dyra.
(2) ”Jag lovar att berätta ärligt om de värdepapper som fonden placerar i.” Min erfarenhet är att fondförvaltare ofta inte vill uttala sig alls om den marknad de investerar på, de säger att de inte vill eller kan spå marknadens utveckling, att deras jobb bara är att hitta aktier som överträffar snittet. Eller också är de översvallande positiva.
I över tio år har jag intervjuat fondförvaltare, men jag kan bara komma ihåg två intervjuer där förvaltaren tydligt varnade för att investera i den aktiemarknad deras fond investerade på – den första gången Japan (då förvaltaren hade rätt) den andra gången USA (då förvaltaren hade fel). Men de senaste tre åren har jag intervjuat många IT-förvaltare och inte en enda av dem har varnat, eller ens tyckt att IT-aktier var för högt värderade.
Visst, det ingår i förvaltarens jobb att vara positiv till fondbolagens produkter. Och att locka fler kunder till fonderna. Men jag tror att det skulle löna sig långsiktigt, både för fondbolaget och fondspararna, om fondförvaltarna var ärliga. Genom att hjälpa kunderna och tala om när det troligen är dåligt att fortsätta spara i en viss fond, ökar både respekt och trovärdighet.
(3) ”Jag lovar att tänka mer på avkastningen i absoluta tal.” är en försiktig variant på de första två förslagen. Genom att tänka mer på att tjäna pengar, mindre på att tävla med jämförelseindex, blir förvaltningen troligen både mer aktiv och mer ärlig. De flesta fondförvaltare är nästan helt upptagna med relativt tänkande, vilket innebär att så länge fonden utvecklas bättre än jämförelseindex så är de nöjda, även om de har förlorat pengar. Men fondspararna bryr sig förstås om resultatet i kronor i första hand, det är klen tröst att fonden har slagit index om den har förlorat pengar.
Enklast görs detta genom att öka kontantandelen (pengar på fondens bankkonton) om framtidsutsikterna ser mörka ut. I dag är det få svenska aktiefonder som märkbart varierar sin likviditet, åtminstone syns det sällan i de offentliga kvartalsrapporterna. En annan möjlighet att trygga fondspararnas pengar är att i första hand välja aktier i ”tråkiga” bolag med stabila intäkter när aktiemarknaden verkar alltför optimistisk eller när konjunktur utvecklingen är svårbedömd.
