Världsindex har den här veckan nått ett nytt årslägsta, räknat i dollar, hela återhämtningen under april och maj är utraderad. Jag hade rätt när jag den 23 maj spådde just detta (se slutet på ”USA-konjunkturen gör nog optimisterna besvikna”, länk till höger). Sedan dess har världsindex fallit 13 procent. Och sedan ”all-time-high” för ett och ett halvt år sedan har världsindex ur ett amerikanskt perspektiv backat 30 procent.
Ur ett svenskt perspektiv, alltså räknat i kronor, ser utvecklingen inte lika dyster ut ut, vilket beror på att kronan gradvis har försvagats mot dollarn. Därför nådde världsindex räknat i kronor inte toppen förr
än den 4 september 2000 och nedgången sedan dess är ”bara” 18 procent.
I Sverige anser ändå många att toppen nåddes ett halvår tidigare, för både Stockholmsbörsen och Nasdaq nådde toppen redan i mars 2000. Men det var nästan bara IT-aktier som föll under det första halvåret, medan många andra branscher fortsatte att stiga. Och de första tecknen på en konjunkturnedgång kom inte förrän för ett år sedan.
Bara ett år är för lite
Efter ett år av fallande aktiekurser är det lätt att tänka ”Nu har börserna rasat så länge att vi måste ha nått botten, nu är det köpläge”. Men bara ett år är för lite.
Titta till exempel på Stockholmsbörsen för tio år sedan. Generalindex nådde toppen den 28 augusti 1989. Sedan försvagades konjunkturen och nästa sommar kom Iraks invasion i Kuwait. Men efter ett år hade Generalindex ”bara” fallit 15 procent. Först drygt tre år efter toppen nåddes botten, minus 53 procent, i samband med kronkrisen hösten 1992. Eller ta det mest extrema exemplet, Tokyobörsen, som elva år efter ”all-time-high” fortfarande når nya bottennivåer.
Fast håller vi oss till världsindex får man leta längre tillbaka. Senast vi hade en global aktieboom lika stark som den som inträffade kring årsskiftet 1999/2000 var faktiskt så länge sedan som 1972/73. Då nådde världsindex toppen i februari år 1973, sedan kom den första oljekrisen. Ett år senare hade världsindex fallit 18 procent. Men det var först därefter som det verkliga raset kom och när botten nåddes efter 19 månader hade världsindex fallit 43 procent. Den som i februari år 1974, ”bara” ett år efter toppen, köpte en global aktieportfölj fick vänta i fyra år innan världsindex nådde tillbaka till samma nivå. Och på grund av en djup lågkonjunktur i USA föll världsindex år 1982 åter tillbaka 10 procent under toppen nio år tidigare.
Minus 18 procent både det senaste året och första året efter 1973-toppen. Det är förstås ett sammanträffande att de två nedgångarna råkar vara lika stora. Men det är ändå tankeväckande att det totala avståndet från topp till botten var betydligt större.
Contura halverats
En varningssignal är också att det bara är aktier i vissa branscher som har rasat. I Sverige är till exempel både fastighets- och skogsindex fortfarande nära ”all-time-high”. Och av de tio huvudbranscher som MSCI:s världsindex är indelat i så är det sex branschindex som, räknat i svenska kronor, står högre i dag än för ett år sedan (Energy, Materials, Consumer Staples, Health Care, Financials och Utilities). Även dessa branscher borde drabbas av en global recession.
Istället är det nästan bara aktier inom IT och telekom som har rasat. När jag den 17 oktober förra året skrev ”Varning för Contura” (se länk) om att PPM-väljarna borde välja globalfonder istället för IT-fonder, då var Conturas andelskurs 268 kronor. I dag, mindre än elva månader senare, har andelskursen halverats till 134 kronor. Men den är fortfarande på samma nivå som i januari 1999, då alla prognoser pekade uppåt.
Mina tre råd
Min slutsats är att det tyvärr inte är något riktigt bra köpläge ännu. Men för långsiktigt sparande, minst fem år, vill jag ändå nu argumentera mer för aktiefonder än tidigare. Här är mina tre råd:
1. Aktiva fondsparare, som noga följer utvecklingen, bör vänta med att köpa aktiefonder. Om den global recessionen fortsätter minst ett år till, vilket jag tycker verkar vara det mest sannolika, så kommer troligen världsindex att falla ytterligare 5-10 procent. Mitt huvudargument är att marknadens förväntningar på företagens vinster nästa år i så fall fortfarande är för höga.
2. Passiva fondsparare, som tänker stanna minst ett år i samma fond, bör i dag välja breda aktiefonder. De är trots allt betydligt billigare i dag än för ett år sedan. Sett över en femårsperiod är det värt risken att kurserna faller lite till, det är viktigare att säkert vara med när uppgången kommer.
3. Efter de senaste månadernas nedgång tycker jag att det är för sent för långsiktiga fondsparare att byta från aktie- till räntefonder. Minst tre fjärdedelar av nedgången i världsindex i dollar tror jag redan har skett, så det finns inte mycket att tjäna. Dessutom brukar det gå fort när börserna väl vänder uppåt, så det är inte lätt att hinna byta tillbaka.
Det bästa motargumentet mot ovanstående är nog att mycket talar för att kronan stärks det närmaste året, vilket talar mot placeringar utomlands. Men samtidigt finns det nog ingenting som är så svårt som att spå framtida valutakurser, så jag tycker inte att detta argument är tillräckligt starkt. ”Strunta i valutan”, som jag skrev i slutet på förra året (se länk).
