Många svenskar har det senaste halvåret lockats av påståendet ”Hedgefonder tjänar pengar även när börserna rasar”. Ungefär fem miljarder kronor har satts in i hedgefonder under första kvartalet (se artikeln ”Fem miljarder till hedgefonderna”, länk till höger).
Och visst är det sant att de flesta hedgefonder har fortsatt tjäna pengar, trots att Stockholmsbörsen under första halvåret föll 14 procent. Men samtidigt är det ett par hedgefonder som har fallit mer än 30 procent (de exakta siffrorna finns i ”Hedgefonderna första halvåret”, se länk).
Större frihet
Det enda som är riktigt säker
t med hedgefonder är att de ger sina förvaltare mycket större frihet att välja innehav och variera risknivån än vanliga fonder. Men i övrigt finns det fler skillnader än likheter.
Även vid en grov indelning finns det fyra helt olika typer: marknadsneutral (de ”äkta” hedgefonderna, som tjänar pengar på felprissättningar oavsett vilket håll marknaderna rör sig), makro (försöker tjäna på de stora ekonomiska vågorna, spekulerar ofta i valutor och använder många typer av derivat), mikro (spår utvecklingen för enskilda företag och branscher, ”blankar” ofta aktier), samt högrisk (via belåning och stora positioner i enskilda aktier tar de större risk än en vanlig aktiefond). Dessutom är förvaltaren normalt fokuserad på antingen aktier eller räntebärande, så därmed finns åtta varianter.
Svårt få information
Tre problem dyker direkt upp när man försöker välja det bästa alternativet bland de åtta varianterna. Det första är (A) att det är svårt att få tag på bra information. Till att börja med är det många av hedgefonderna som bara har handel och offentliggör sin andelskurs och avkastning en gång per månad, vilket gör att de inte fungerar så bra i vanliga jämförelser, till exempel här hos Morningstar. Dessutom är det flera som främst informerar befintliga kunder och avstår från normal rapportering via Fondbolagens Förening.
Värst är Lancelot, som tillhör Wallenbergsfären. I andra sammanhang brukar vägran att lämna information vara ett varningstecken att konkursen är nära. Jag gissar att det har gått rejält dåligt för Lancelots hedgefonder, eftersom de inte ens vill berätta om avkastning och förmögenhet.
Men även de flesta andra hedgefonder är svåra att få komplett information från. Ofta är de inte med i det ordinarie sortimentet hos sina fondbolag, de saknas ofta helt eller delvis i broschyrer och på fondbolagens hemsidor. Detta hänger ihop med nästa problem.
Fel förvaltare ger stora förluster
(B) att nästan alla hedgefonder kräver en minsta insättning på mellan 250.000 kronor och en miljon. Och eftersom det är dumt att ta onödiga risker när det gäller den här typen av investeringar, så bör man inte placera mer än 10 procent av sitt sparkapital i en sådan här fond. Det betyder att man bör ha ett sparkapital på flera miljoner kronor för att kunna välja någorlunda fritt bland hedgefonderna.
(C) att förvaltaren har ett avgörande ansvar och det är svårt att bedöma om förvaltarna är mogna för uppgiften. Fel förvaltare, som klantar sig, kan snabbt ge stora förluster. Ett dramatiskt exempel är Intrinsic, som sista kvartalet 1998 förlorade mer än 70 procent av fondförmögenheten, sedan förvaltaren drabbats av övermod och höjt risknivån kraftigt.
Jag tror att en hedgefond kräver en individ eller ett team med mycket lång erfarenhet av kapitalförvaltning, minst 10 år i snitt per person. De ska redan ha hand om mycket pengar, åtminstone en miljard kronor, för det visar att många andra anser att de är en duktiga. Dessutom ska de inte gapa över för mycket, utan håller sig till en begränsat område, till exempel Norden eller IT.
Banco eller Zenit
Av de 17 hedgefonder som finns i Sverige i dag är det bara Banco Hedge som klarar kraven ovan och samtidigt är öppen för vanliga småsparare. Och den som vill placera en miljon kronor i en enda hedgefond tycker jag ska välja den största: Zenit. Jag är imponerad av både bolagets ledning och historiska resultat. 1999 var visserligen ett år då Zenit utvecklades mycket sämre än både Stockholmsbörsen och världsindex, men jag tror att ledningen lärde sig en läxa och att de i framtiden tar mer begränsade risker och försöker undvika att spekulera i aktier som de inte kan tillräckligt om.
Fast jag skulle hellre fördela pengarna mellan flera hedgefonder, för att inte i onödan bli beroende av en enda förvaltare som kanske plötsligt drabbas av storhetsvansinne och satsar allt mer på ett kort. En intressant möjlighet som saknas är en fond som placerar i flera av de andra hedgefonderna. En sådan fond skulle dessutom kunna vara öppen för mindre belopp – kanske någon av våra vanliga banker och försäkringsbolag kunde starta en ”multihedgefond”?
