De flesta fondsparare har nog stött på alternativet aktieobligationer, som i reklamen brukar påstås kombinera aktiefondens möjlighet till avkastning med obligationens trygghet att alltid få sitt sparkapital tillbaka.
Sanningen är att möjligheten till hög avkastning ofta är sämre än hos en ren aktieplacering och tryggheten är alltid sämre än hos en ren obligation, eftersom en del av pengarna investeras i indexoptioner som blir värdelösa om index inte stiger.
Paket med tre delar
En aktieobligationen är nämligen ett paket som består av tre delar: en vanlig obligation, optioner som ger a
vkastning enbart om ett eller flera börsindex stiger, samt dolda avgifter. Numera säljs de ofta med ”överkurs”, vilket innebär att det garanterade beloppet har sänkts för att ge mer pengar över till att köpa optioner för. En andel på ungefär en fjärdedel av investerat belopp används då till att köpa optioner för, vilket alltså är den andel av sparkapitalet som går förlorad om optionerna blir värdelösa. De dolda avgifterna är den andel som banken varken investerar i obligationen eller optioner, utan behåller i egen ficka.
Den största skillnaden mot en aktiefond är att ändrade valutakurser inte påverkar aktieobligationens värde. Det beror på att optionens värde i kronor enbart påverkas av index nivå (vilket i sin tur beror på att dessa optioner har varit billigare för bankerna så länge de svenska räntorna var höga). För kunden är detta en fördel om den svenska kronan stiger i värde, men en nackdel när kronan försvagas.
Nackdelen syns tydligt
Jag har i många år argumenterat för att aktiefonder är bättre än aktieobligationer. En del av de artiklar jag skrivit om detta finns på Affärsvärldens hemsida (se länk ovan till höger). Men efter det senaste årets kraftiga försvagning för kronan kan jag inte låta bli att skriva ”Vad var det jag sa!”
Just nu syns nackdelen med att aktieobligationerna värde inte påverkas av ändrade valutakurser mycket tydligt. Den svenska kronan har det senaste året fallit kraftigt mot de flesta andra valutor, särskilt mot dollarn. S&P 500-index, som mäter de amerikanska storbolagens utveckling, har det senaste året fallit från 1469 till 1234, en nedgång med 16 procent. Fast samtidigt har dollarn stigit från 8,80 till 10,87 kronor, så omräknat till svenska kronor har S&P 500 istället stigit med 4 procent.
Den som för ett år sedan hade investerat i en USA-fond har fått full glädje av dollarns uppgång, eftersom ändrade växelkurser påverkar värdet på fondens aktieinnehav. Men den som hade placerat i en aktieobligation måste vänta till S&P 500-index klättrar tillbaka upp över 1469 innan optionen ger någon avkastning.
Flera andra nackdelar
Nåja, det finns onekligen mycket som talar för att den svenska kronan kan vända trenden och stärkas framöver. Då är det istället en fördel att placera i en aktieobligation. Betyder det att man i dag bör välja en aktieobligation istället för en aktiefond?
Mitt svar är: Nej. Det finns nämligen flera andra nackdelar med aktieobligationer, som blivit allt tydligare de senaste åren. Det jag främst ogillar är överkurser, låga uppräkningsfaktorer och beräkning av slutindex under nästan hela löptiden.
För 5-6 år sedan var villkoren för de bästa aktieobligationerna mycket bättre än i dag. Men sedan dess har två ändringar skett som försämrat möjligheten för bankerna att skapa intressanta produkter. Den första är att de svenska räntorna har fallit, vilket gör att mer pengar måste bindas för att garantera att spararna får nominellt belopp tillbaka och ger bankerna mindre pengar att köpa optioner för. Den andra är att svängningarna på världens aktiemarknader har ökat kraftigt, vilket gjort att optionerna blivit dyrare.
Tre knep
Därför har bankerna börjat använda olika knep för att ändå kunna skapa aktieobligationer som ser aptitliga ut. Det första är ökad användning av ”överkurs”, vilket betyder att köparen betalar 10-15 procent mer än det garanterade (nominella) beloppet. Detta ger mer pengar för banken att köpa optioner för, men ökar förstås den möjliga förlusten lika mycket.
Det andra knepet är lägre uppräkningsfaktorer (hur mycket en indexuppgång påverkar avkastningen). För 5-6 år sedan fick man normalt över 100 procent uppräkning även utan överkurs och ofta mer än 200 procent uppräkning med överkurs. Nu är uppräkningsfaktorerna normalt lägre, vilket gör att det möjliga resultatet från en aktieobligation nästan alltid är sämre än från aktiefonder och/eller vanliga obligationer.
Det tredje knepet, som är riktigt fult eftersom det är svårare att genomskåda, har nästan blivit branschstandard det senaste året och innebär att slutindex för aktieobligationen tas halvårsvis under nästan hela löptiden. Det betyder att avkastningen nästan halveras vid en stadig indexuppgång. Och om index faller under första delen av löptiden, som skett det senaste året, så blir avkastningen dålig även om index stiger kraftigt på slutet.
Förklaringen till att bankerna väljer att ta slutindex under hela löptiden är att de då kan ge betydligt högre uppräkningsfaktorer. Om slutindex tas sex gånger med ett halvårs mellanrum, så köper bankerna nämligen sex olika optioner. Och ju kortare löptid för optionerna, desto lägre pris, så därför får de mer optioner för pengarna. Men sannolikheten för att index ska hinna stiga minskar förstås ju kortare löptiden är.
Svårare att jämföra
Summan av dessa tre knep är dessutom att aktieobligationer har blivit ännu svårare att jämföra med aktiefonder. Men om man granskar effekten av knepen, så blir det uppenbart att kunden i dag betalar väldigt mycket för ”tryggheten” att bara kunna förlora överkurs plus courtage (normalt 10 plus 2 procent av investeringen) om utvecklingen blir dålig. Beräkningar som jag gjort visar att vid oförändrade växelkurser är det bara om börsindex stiger eller faller extremt som aktieobligationer är bättre än motsvarande aktiefond.
