En av cheferna hos ett av våra största svenska fondföretag får mig att tänka på en papegoja. Denna fond-VD har sagt samma sak varje gång jag läst eller hört ett uttalande det senaste halvåret: ”Botten är nådd, botten är nådd, uppåt igen, uppåt igen!”
Andra fondchefer är inte riktigt lika enformiga, men envisa som papegojor är de när de argumenterar för aktiefonder. Förklaringen är förstås att de tjänar mer om folk sätter in pengar i deras aktiefonder. Och folk sätter inte in pengar i aktiefonder om de inte tror att de stiger i värde. Alltså säger de och alla deras fondsäljare alltid att deras aktiefonder kommer att stiga, kanske int
e just nu, men troligen snart och säkert ”på lång sikt”.
Skeptisk
Deras senaste argument gissar jag är att den amerikanska centralbanken under ledning av Alan Greenspan i går kväll åter gjorde en stor sänkning av den korta USA-räntan. Så i dag är det nog mängder med fondsäljare som säger ”Hurra, nu sänks räntorna, då kommer aktiefonder att stiga i värde!”
Men jag är skeptisk. De senaste två åren, när Alan har höjt räntorna i USA, då har jag inte hört eller sett någon i fondbranschen säga ”Usch, nu höjs räntorna, då kommer aktiefonder att falla i värde!”
Nej, för så enkelt är inte sambandet. Och förklaringen till att Alan Greenspan nu genomför den brantaste räntesänkningen sedan 1984, är rimligen att han och hans medarbetare anser att konjunkturförsvagningen är oroande brant. Alltså är sänkningen snarare negativ information för alla som sparar i aktiefonder.
Och den senaste USA-statistiken berättar inte bara om minskad tillväxt, lägre investeringar och sämre framtidstro hos konsumenterna. Även den tyder på att nedgången är mycket brantare än experterna tidigare har förutspått ("mjuklandning" har varit favoritord).
Mer psykologi
Visst är det bra för aktiekurserna att Alan Greenspan försöker bromsa nedgången med sänkta korträntor. Men för det första har han ingen direkt makt över aktiekurserna. Det är mer psykologi än real påverkan som gjort att han tidigare har lyckats stoppa några börsnedgångar, och han har samtidigt uppenbart misslyckats när han vid flera tillfällen har försökt ingripa därför att han ansett att aktiekurserna har varit för höga.
De räntor som i första hand styr börserna är nämligen de långa räntorna, eftersom aktieplaceringar normalt görs på lång sikt. Och det är bara de korta räntorna som Alan Greenspan och andra centralbankschefer bestämmer.
Visst påverkar de korta räntorna indirekt börsföretagens värde, eftersom högre räntor i de flesta fall innebär lägre företagsvinster, och tvärt om. Men för att detta ska slå igenom i värderingen av företagens aktier krävs att placerarna tror att förändringen av räntorna kommer att vara bestående.
Hjälper inte
För det andra så är faktorer som den allmänna tillväxten i ekonomin och spararnas intresse för att spara i aktier mycket viktigare för aktiekurserna än räntorna. Och det som verkar ske i USA nu är en rejäl konjunkturnedgång, som innebär både negativ tillväxt, lägre vinst i de flesta företag och att spararna flyr aktier. Då hjälper det inte med lite lägre korta räntor för att hålla aktiekurserna uppe.
Optimisterna tror på en V-kurva för USA-konjunkturen, alltså att den snabbt studsar upp igen redan under hösten. Argumenten är främst att lägre räntor kommer att stimulera och att ”den nya ekonomin” har sådan kraft att den orkar hålla emot när resten av ekonomin backar.
Smärtsam omställning
Pessimisterna är rädda för en L-kurva för konjunkturen, alltså ett kraftigt fall i år och sedan flera år med svag tillväxt. Deras argument är att USA har haft en rekordlång högkonjunktur vilket har medfört stora obalanser i ekonomin, till exempel hög belåning, alltför stora investeringar i produktionskapacitet på många områden och rekordstort underskott i handelsbalans med omvärlden.
Pessimisterna menar därför att det nästan är ofrånkomligt med en lång och smärtsam omställning innan USA:s ekonomi är i balans igen. Jag tycker att pessimisternas argument är mer övertygande.
De verkliga pessimisterna (till exempel veckans utgåva av den ansedda brittiska tidningen The Economist) pekar på likheterna med Japan för 10 år sedan och menar att det nu kan vara USA:s tur att gå in i en liknande, långvarig lågkonjunktur.
Obligationsfonder?
Om nu aktiefonder kommer att fortsätta höstens ras och räntorna samtidigt fortsätter sänkas, så borde det väl just nu vara ett strålande tillfälle att placera i obligationsfonder?
Nja, för det första är det är inte alls självklart att långa räntefonder kommer att stiga kraftigt i värde bara för att de korta räntorna sänks. Placerarna räknar nämligen redan i dag med att de korta räntorna kommer att sänkas framöver, så det som krävs för att långa obligationer ska stiga i värde är att de korta räntorna sänks mer än väntat och att den framtida inflationen blir lägre än experterna i dag tror.
För det andra finns det numera obligationsfonder som placerar inte bara i svenska obligationer utan också i till exempel dollar- och euro-obligationer, så det är inte självklart vilken valuta man i så fall ska välja.
Amortera lån!
De flesta experter tror att USA-dollarn kommer att försvagas, så det är troligen inget bra val. Den svenska kronan har historiskt sett klarat sig dåligt under lågkonjunkturer, så det är en falsk trygghet att placera pengarna i svenska statens obligationer. Många av experterna har länge argumenterat för att euron de senaste två åren har försvagats för mycket, och de senaste två månaderna har de haft rätt.
Men, som jag skrivit många gånger tidigare, tyvärr finns det nog inget som är så svårt som att spå framtida valutakurser. Så mitt tips till dig som vill sova gott är: amortera på dina lån eller placera pengarna i en kort svensk räntefond (lika stadig värdeutveckling som ett sparkonto) och vänta på bättre tider.
