Du tittar väl inte enbart på bensinförbrukningen när du väljer bil? Både övriga kostnader, hur bra bilen motsvarar dina behov och tillverkarens rykte hoppas jag påverkar ditt val.
Jag hoppas att du inte heller tittar enbart på förvaltningsavgiften när du väljer fond. Även här borde övriga kostnader, hur bra fondens inriktning passar dig och förvaltarens historiska prestationer påverka ditt val.
En fond liknar en bil
Den här krönikan ska handla om ”övriga kostnader”. För bilen är de sådant som försäkring, service, reservdelar – men framför allt värdeminskning och kapitalkostnad. För en
fond är de sådant som administration, myndighetstillsyn, revisorer – men framför allt kostnader för att göra affärer (valutaväxling, courtage och ”spread” mellan aktiernas köp- och säljkurser). Flera av kostnaderna är svåra att förutsäga, både när det gäller en bil och en fond.
Själv fick jag upp ögonen för fondernas övriga kostnader för fem år sedan när svenska fondbolag (i ett misslyckat försök att få sänkt skatt) började redovisa fondernas kostnader för courtage. Ungefär samtidigt upptäckte jag att fonder registrerade i Luxemburg, till skillnad från de svenska, ofta har stora administrativa kostnader utöver förvaltningsavgiften. I juni 1997 uppfann jag därför nyckeltalet TKA och publicerade det i fondtabellerna i tidningen Affärsvärlden.
Alla kostnader
Totalkostnadsandel (TKA) är summan av alla fondens kostnader per år i procent av genomsnittlig fondförmögenhet. Där skall så långt möjligt alla kostnader som fonden har ingå, både förvaltningsavgift, skatt, övriga kostnader i resultaträkningen och kostnader för att göra affärer.
Våren 1998 fick nyckeltalet TKA oväntad draghjälp när dåvarande finansminister Erik Åsbrink angrep fondernas rapportering av avgifter, och krävde att samtliga andelsägare skulle få redovisning i kronor och ören. Hösten 1998 valde Fondbolagens Förening att rekommendera alla sina medlemmar att redovisa TKA.
Debatt hos PPM
Men fortfarande finns många som motarbetar TKA. Ett bra exempel upplevde jag förra veckan, på ett möte hos premiepensionsmyndigheten (PPM), som ville diskutera hur resultatet av höstens fondval bäst kan rapporteras.
Mitt under mötet började Pia Nilsson, VD i Fondbolagens Förening, argumentera för att PPM inte ska rapportera någon statistik över hur fondernas TKA har påverkat höstens fondval. Hennes första argument var att fondernas avkastning ändå redovisas efter att alla kostnader är avdragna (vilket är sant).
Jag påpekade att samma argument även gäller förvaltningsavgifterna och frågade om hon även tycker att PPM ska ta bort dessa ur sin statistik.
Då hoppade Mats Wester, chefredaktör för tidningen Sparöversikt, in i debatten och försvarade Pia med argumentet att TKA är vilseledande eftersom detta nyckeltal för en viss fond varierar kraftigt mellan åren. Pia Nilsson passade på att påpeka att utomlands används istället ett nyckeltal kallat ”Total Expense Ratio” som inte innehåller fondens kostnader för att göra affärer (också sant).
Jag argumenterade emot. Jag har noga studerat TKA, både egna beräkningar och de som fondbolagen rapporterar, och för mig är det uppenbart att det finns ett tydligt samband att fondbolag och fondkategorier som har högt TKA fortsätter att ha högt TKA, och tvärt om. Sedan dog debatten ut eftersom vi väl alla insåg att det var fel att diskutera för- och nackdelar med TKA på ett möte som skulle handla om PPM:s rapportering.
Pia och Mats har fel
Jag fick dock idén till denna krönika. Men innan jag förklarar varför jag tycker att TKA är ett bra nyckeltal och hur det bäst kan användas så vill jag försvara TKA mot angreppen från Pia och Mats.
Först vill jag påpeka att även om Pia Nilsson skulle ha rätt (att avgifter och TKA är ointressant eftersom spararna bara borde vara intresserade av att få en hög avkastning, och borde strunta i hur mycket fondbolagen och andra har tjänat) så betyder det inte att statistik från PPM om hur mycket avgifter och TKA har påverkat väljarna är ointressant.
Och förklaringen till att ”Total Expense Ratio” utomlands räknas utan courtage är nog främst att fondbolagen där ofta antingen hemlighåller hur mycket courtage deras fonder har betalat (de försöker inte få skatteavdrag) eller gör aktieaffärerna ”netto” (utan courtage, men med sämre kurs).
Och även om Mats Wester skulle ha rätt, att TKA varierar så kraftigt mellan åren att nyckeltalet är vilseledande, så tror jag att både han och alla andra som studerar fonder håller med om att minst lika stor variation finns hos fondernas avkastning. Men bara för att fondernas avkastning varierar kraftigt mellan åren, både i absoluta tal och jämfört med konkurrenter i samma kategori, så tror jag inte Mats Wester eller någon annan tycker att PPM eller någon annan ska låta bli att redovisa fondernas avkastning eller hur historisk avkastning har påverkat PPM-valet.
Hur stark ”motvind”
TKA är ett bra nyckeltal eftersom det visar hur stark ”motvind” som fonderna haft varje år. En fond kan lyckas bra trots en orkan, men det är svårare. TKA hjälper till att fatta ett bättre grundat beslut om det är värt att anlita ett visst fondföretag eller investera i en viss fondkategori. Här är två exempel:
1. Antag att en korrekt redovisning av TKA från alla fondföretag visar att Fidelity i snitt de senaste tre åren har haft två procentenheter högre kostnader per år i sina fonder än ett billigt svenskt fondföretag som Folksam. Samtidigt har Fidelity mer än tio gånger fler förvaltare och analytiker. Frågan för fondspararen att besvara är då om Fidelity tack vare större resurser kommer att lyckas ge mer än två procentenheter högre avkastning per år brutto (alltså före kostnader).
2. Antag att en korrekt redovisning av TKA från alla fonder visar att Asienfonder i snitt har två procentenheter högre kostnader per år än Sverigefonder. Men samtidigt visar andra nyckeltal att Asien har lägre värderade aktier och bättre förutsättningar för tillväxt. Åter igen är det upp till varje fondsparare att avgöra om det är låga kostnader eller andra bra nyckeltal som i första hand talar för en hög framtida nettoavkastning.
Jag tycker därför att Pia Nilsson och Mats Wester borde sluta mobba TKA och istället arbeta för att alla fondföretag ska redovisa sina kostnader på ett korrekt sätt. Jag tror att både svenska fondföretag (vars fonder faktiskt ofta har lägre kostnader än sina utländska konkurrenter) och svenska fondsparare (som skulle få veta hur dyra i drift vissa fonder är) skulle tjäna på det.
