Vi på Morningstar skiljer oss från andra som utvärderar fonder genom att vi inte sätter ett, utan två olika betyg på fonderna.
Det första är Morningstar Rating, som delar in fonderna i tre grupper (Sverigefonder, utlandsfonder och räntefonder) och främst berättar hur bra fonden har varit för de som har sparat i den. Det andra är Kategori Rating, som delar in fonderna i 29 grupper och främst berättar vilka förvaltare som har lyckats bra jämfört med kollegor som förvaltar samma typ av fond.
Kategori Rating kan dessutom kombineras med vår Stylebox (mer om den i slutet av krönikan). Då blir fonderna indelade i 261 grupper och du kan jämföra din fond enbart med fonder som har både samma inriktning och samma ”stil”.
Fungerar betygen?
En fråga som jag får ofta från journalister, men sällan från fondsparare är ”Fungerar fondbetygen?”
Som så ofta är svaret ”Det beror på.” Svaret beror nämligen på vad man tycker att fondbetygen ska åstadkomma. Jag kan komma på fyra helt olika syften som fondbetyg kan ha:
1. Att sammanfatta information om fonderna är Morningstars huvudsyfte med betygen, och jag tycker att fondbetygen klarar av detta bra. Genom att sammanfatta information blir det lättare att få överblick och vi tror också att en sammanfattning ökar intresset för all övrig information vi förmedlar om fonderna.
2. Att vara morot och piska är ett viktigt syfte med betyg, både i skolan och Morningstars fondbevakning. Om fondförvaltarna vet att bra resultat kommer att ge höga betyg som lockar fler kunder, samt att dåliga resultat ger låga betyg som skrämmer bort kunder, då kommer de att anstränga sig mer.
Om alla fondförvaltare anstränger sig mer så är det rimligt att snittresultatet för alla fonder i framtiden blir bättre (precis som det är rimligt att tro att skolbetygen gör att eleverna i snitt lär sig mer). Hur stor denna effekten är tror jag är svårt att mäta, men jag tycker ändå att detta är det viktigaste skälet att publicera fondbetyg.
3. Att varna för framtida förlorare är ett syfte helt skilt från de föregående, och kräver att det går kan spå framtiden genom att studera fondernas historiska utveckling. Både utvärderingar som jag själv har gjort och som Morningstar i USA gjort visar att fondbetygen gör ett hyfsat jobb att varna för dåliga fonder. Det finns helt enkelt ett ganska tydligt samband att de fonder som ger kunderna riktigt dåliga resultat (på grund av till exempel höga kostnader eller dålig förvaltning) ofta fortsätter att göra det.
Fast något säkert samband mellan låga betyg och lägre avkastning än konkurrerande fonder i framtiden finns inte (mer om detta strax).
4. Att tipsa om framtida vinnare är det vår konkurrent W-rating (ett samarbete mellan tidningen Sparöversikt och konsultfirman Wassum) påstår att de har som huvudsyfte med sina fondbetyg (själv tror jag att deras verkliga huvudsyfte är att få maximal uppmärksamhet i media). W-rating baserar sina fondbetyg på kursutvecklingen de senaste tre åren samt några hemliga variabler.
Tyvärr finns tre skäl till att fondbetyg aldrig kan bli särskilt bra på att spå framtida vinnare.
(A). Fondbetyg som helt eller delvis baseras på en fonds tidigare kursutveckling kan omöjligt tala om vilken fondkategori som i framtiden kommer att ge högst avkastning. Det finns helt enkelt inget samband mellan enskilda fonders prestationer och framtiden för världens olika aktiemarknader.
En lyckad chansning räcker
(B) Även att spå vilken förvaltare som kommer att bli vinnare på en viss marknad är svårt, eftersom det är svårt att spå framtida skicklighet. Ett problem är att avgöra om bra historiska resultat beror på tur eller skicklighet (och även om dåliga resultat beror på otur). Det finns gott om exempel på att det räcker med ett jättebra år för att även avkastningen tre år ska vara i topp. Och för att lyckas jättebra ett år kan det räcka med en enda lyckad chansning.
Till exempel kan vara både tur och skicklighet som gjorde att några förra året satsade allt på att IT-aktier skulle bli 1999 års vinnare. Så vare sig man studerar resultaten ett eller tre år bakåt så kommer både ”spelare” och ”genier” att hamna i topp.
Små eller stora, tillväxt eller värde
(C) En annan svårighet (som även den finns om man vill varna för framtida förlorare) är att förvaltare har olika ”stil” och att dessa skillnader är svåra att neutralisera. Vilken stil som bäst gynnar fondens kursutveckling varierar nämligen. Skillnader i stil beror främst på om förvaltaren föredrar aktier i stora eller små bolag och/eller aktier i tillväxtbolag eller värdebolag (som växer långsamt, men samtidigt har billiga aktier i förhållande till vinst och omsättning).
Ibland är fondens stil inskriven i fondbestämmelserna. Ett exempel är Nordbankens Tillväxtbolagsfond, som W-rating ger högsta betyg inom gruppen globalfonder. Som hörs redan på namnet är detta en fond som enbart investerar i tillväxtbolag (över hälften inom teknologi och telekom vid halvårsskiftet), vilket har varit ovanligt lönsamt de senaste åren. Men om det nu kommer några år där värdeutvecklingen istället är bättre för aktier i värdebolag, då tror jag att Tillväxtbolagsfonden kommer att utvecklas sämre än index.
Morningstar Stylebox
Ett enkelt verktyg för att upptäcka skillnader i stil är Morningstar Stylebox, som delar in fonderna i nio grupper beroende på börsvärde och tre andra nyckeltal för varje aktie som en fond äger. Vår Stylebox visar om förvaltaren föredrar stor eller små börsbolag och aktier i tillväxtbolag eller värdebolag. Om fonder som avviker när det gäller betyg även avviker i stil, så är det troligt att avvikelsen i avkastning snarare beror på olika stil än på olika skicklighet.
Det enda säkra sättet att någorlunda rensa bort både skillnader i tur och stil är att studera fonderna under mycket långa tidsperioder, minst 10 år. Samtidigt kräver det att samma förvaltare eller samma team har skött fonden under hela tidsperioden. Men så ser inte verkligheten ut, fonderna byter ansvarig förvaltare i snitt vart tredje år.
Min slutsats är alltså, tyvärr, att fondbetygen är dåliga på att tipsa om framtida vinnare.
Xfondbetyg Xfondfakta Xmorningstar Xstjärnförvaltare
