Om du väljer en aktie genom att kasta pil med förbundna ögon och har maximal tur, så kan du få högre avkastning än någon aktiefond kan åstadkomma. Orsaken är förstås att aktiefonder måste placera i flera olika aktier, som inte alla kan vara bäst.
Men i genomsnitt kommer du som pilkastare inte att få högre avkastning än börsindex. För börsindex är ju genomsnittet av alla aktiers värdeutveckling.
Helheten är lika lönsam
Om du på samma sätt genom att kasta pil väljer en enskild branschfond, och har maximal tur, kan du få högre avkastning än någon globalfond kan åstadkomma. Men i snitt kom
mer branschfonderna, trots att de innebär högre risk, inte att avvika särskilt mycket från globalfonderna och världsindex. Helheten är lika lönsam som delarna.
Därmed har jag kommit fram till veckans ämne: Det finns risktagande som lönar sig, men för det mesta ger högre risk bara större spridning i resultatet.
Bara sant ibland
Jag tror att de flesta har sett påståendet ”Högre risk ger högre avkastning” i fondbroschyrer eller hört det från fondbolagens säljare. ”På lång sikt” lägger de ofta till. Men även då är det bara sant ibland.
Sant är (1) att aktiefonder ger både högre risk och lite högre förväntad avkastning än räntefonder. Falskt är (2) att aktiefonder med hög risk ger högre förväntad avkastning än aktiefonder med låg risk.
Förklaringen till att fondbolagen använder påstående (2) är nog att det är lättare att övertyga kunden om att en fond är unik om den är en högriskfond. Eller kanske att högriskfonder nästan alltid har högre avgifter.
Många fondsparare tror nog också att påstående (2) är sant. Det har ju stämt ganska bra de senaste sju åren. Fast det är inte svårt att hitta undantag: Asienfonder är högrisk och de har varit en usel placering de senaste sju åren.
Enkelt bevis
Att påståendet (2) är fel kan jag dels bevisa på ett enkelt sätt, dels förklara orsaken till på ett lite krångligt sätt.
Den enkla sättet att bevisa att resonemanget är fel är ovan nämnda pilkastning: Enskilda aktier innebär högre risk än en fond. Enskilda branscher innebär högre risk än en globalfond. Men en fond består av enskilda aktier. En globalfond består av olika branscher. De olika delarna i fonden kan inte var och en ge högre förväntad avkastning än helheten, det är matematisk omöjligt.
Orsaken lite krånglig
Att förklara orsaken är lite krångligt, för jag måste hänvisa till det som brukar kallas ”modern portföljteori” inom finansiell ekonomi. Denna teori står på fast grund och ifrågasätts så vitt jag vet inte av någon professionell ekonom.
Enligt portföljteorin är felet med fondsäljarnas påstående att de inte skiljer på det som ekonomer brukar kalla marknadsrisk (andra vanliga ord är systematisk risk och ”icke diversifierbar risk”) och företagsrisk (andra vanliga ord är osystematisk risk och ”diversifierbar risk”).
Marknadsrisk kan förenklat sägas vara ”risken att världsindex faller”. Företagsrisk är ”risken att företagets aktie faller”.
Poängen med att skilja på dessa risker är att på en väl fungerande aktiemarknad så finns det bara ett enda sättet att via risk få högre förväntad avkastning, och det är att ta på sig mer marknadsrisk. Orsaken är att företagsrisken kan minskas till noll genom att ”diversifiera”, alltså att köpa en portfölj med många olika aktier. På dagens globala aktiemarknad får man därför bara betalt för att ta marknadsrisk.
Hur få mer marknadsrisk?
Om du nu vill få högre förväntad avkastning, hur gör du för att ta mer marknadsrisk?
Det enklaste sättet är att genom belåning placera mer i aktier, för med mer pengar investerat i aktier tar du på dig mer marknadsrisk. Avkastningen ökar då så länge aktieplaceringarna stiger mer i procent än lånen kostar. Samtidigt betyder det förstås att du om det blir dåliga tider och börskurserna rasar kan hamna i en situation där lånen är större än aktiernas värde.
Det sistnämnda kan inte hända om du köper optioner eller warrants. Dessa ger mer marknadsrisk än aktier per investerad krona, men du kan inte förlora mer än investerat belopp. Fast du betalar för denna ”trygghet” genom att optionerna är dyrare än ett belånat innehav med samma marknadsrisk.
Ett tredje sätt som i teorin borde fungera är att investera i aktier med ovanligt hög marknadsrisk (vilket brukar kallas ”högt beta”). Orsaken till att vissa företag har aktier som ger mer marknadsrisk är till exempel att företagen har en hög belåning eller är mycket konjunkturberoende. Men betavärden är dels inte stabila, dels tvistar forskarna om de fungerar i praktiken.
Bolån ger samma effekt
Att direkt belåna sitt fondsparande är det inte så många som gör. Däremot är det vanligt att ha stora lån på sin villa eller bostadsrätt, samtidigt som andra pengar placeras i fonder. Eftersom bostadspriserna också påverkas av aktiebörserna och konjunkturen så ger detta i praktiken samma effekt, att marknadsrisken blir större.
Och även om belåning är det enklaste sättet att få högre förväntad avkastning, så är samtidigt ett belånad aktiesparande, som sagt, mycket riskabelt. Om risktagandet går dåligt så kan det sluta med en nettoskuld, alltså att tillgångarna är mindre värda än lånen.
Mitt råd till dig som både har stora bostadslån och aktiesparande, antingen direkt eller via fonder, är därför att minska risktagandet. Sälj aktier och minska bostadslånen.
Kan du spå framtiden?
Slutsatsen för dig som sparar i aktiefonder utan belåning är att det inte hjälper att enbart välja fonder med högre risk för att få högre avkastning. Bara om du, själv eller med hjälp av andra, kan spå framtiden lönar det sig att välja specialiserade högriskfonder. Annars får du lika hög förväntad avkastning och lägre risk med en Europafond eller en globalfond.
Viss liten hjälp att spå framtiden hoppas jag kunna ge alla som använder Morningstar, främst i de marknadskommentarer jag skriver. Efter 11 år på Affärsvärlden tycker jag att jag så småningom har börjat ha mer rätt än fel. Men jag är jättenöjd om jag har 60 procent rätt och 40 procent fel. Framtiden är trots allt okänd.
.jpg)
