Flera gånger har jag fått frågan ”Hur kan du rekommendera fonder hos små fondbolag, som bara har 2-3 förvaltare, istället för fonder hos fondjättar som har hundratals förvaltare och analytiker?”. Särskilt efter att jag skrev artikeln ”Varning för Contura” förra veckan.
Fyra fakta
För att förklara hur jag tänker behöver jag först påpeka fyra grundläggande fakta:
1. En aktiv förvaltare gör verklig nytta bara om avkastningen överträffar den hos en passiv indexfond som följer samma jämförelseindex.
2. Av alla affärer som görs på en aktiemarknad är hälften bättre än ind
ex och hälften sämre än index, helt enkelt därför att det finns en köpare och en säljare i varje affär. Om köparen har gjort en bra affär så har säljaren alltså gjort en dålig affär, och tvärt om.
3. Mer än hälften av aktiefonderna kommer dock att utvecklas sämre än ett index som räknas inklusive utdelningar. Orsaken är att alla fonderna belastas med förvaltningsavgift samt synliga och dolda kostnader för att göra affärer (valutaväxling, courtage, skillnad mellan köp- och säljkurser, med mera).
4. En passiv indexfond kommer därför på sikt att utvecklas bättre än genomsnittet för de aktivt förvaltade fonderna, eftersom den har både lägre förvaltningsavgift och lägre kostnader för att göra affärer (tack vare lägre omsättningshastighet).
Bara en minoritet
Slutsatsen av dessa fyra punkter är att bara en minoritet av de aktiva förvaltarna gör verklig nytta.
Argument mot denna slutsats, som jag kan komma på, är för det första att det inte bara är fondförvaltare som gör aktieaffärer, för det andra att alla aktier inte ingår i index.
Men professionella placerare dominerar helt på aktiemarknaderna, jämfört med småsparare. Och aktier som ingår i börsindex dominerar också helt, jämfört med börsvärdet hos övriga aktier. Jag har därför svårt att se att småsparare som gör dåliga affärer och vinnare bland småbolagen skulle kunna räcka för att rädda de aktiva fondförvaltarna.
Hur hittar du då den minoritet fonder som har förvaltare som gör verklig nytta?
Det första steget är att ta ställning i frågan ”Grupp eller individ?”. Många fondföretag påstår att de förvaltar i grupp och att de har rutiner som gör att individerna är utbytbara. Folksam vill inte ens tala om vem som är ansvarig för respektive fond.
Fast om man studerar fondbranschen i USA, som har funnits betydligt längre än den svenska, så är intresset för individerna som förvaltare där betydligt större än här i Sverige. Amerikanerna har lärt sig att det lönar sig att lita till individerna.
Det är förstås skillnad mellan en globalfond, där det är naturligt att många olika experter har synpunkter, och en specialiserad fond inriktad på ett enda land eller en enda bransch, som bara ett fåtal personer inom fondföretaget har kunskap om.
En person dominerar
Men oavsett gruppens storlek säger min erfarenhet av organisationer där kunskap står i centrum, att det nästan alltid är en person som dominerar beslutsfattandet. Om den personen slutar, och tar sin kunskap med sig, då är det någon annan som tar över ledarrollen och fattar nya beslut.
Och när det gäller fonder är det normalt den som har titeln ”förvaltare” som har störst inflytande över fonden. Jag tycker därför att du ska fokusera på de individer som är utsedda till förvaltare.
Det andra steget är att kontrollera att förvaltaren (eller gruppen, om du väljer det) har flera års erfarenhet av att förvalta denna typ av fond. Om inte, då går det inte att säga något säkert om skickligheten.
Men jag tror erfarenhet är mycket viktigt på aktiemarknaden, vilket talar för att de oerfarna förvaltarna mycket sällan tillhör minoriteten som lyckas. Så det är bättre att välja en annan fond.
Det tredje steget är att kontrollera förvaltarens (eller gruppens) historiska resultat i förhållande till jämförelseindex och/eller fonder som har samma inriktning. Om förvaltaren har bytt jobb så är det alla resultat, under respektive tidsperiod, som är intressanta.
Fonder byter förvaltare i snitt var tredje år, visar statistik som jag byggde upp när jag arbetade på Affärsvärlden. Och tyvärr är det lättare att sortera de historiska resultaten per fond, än per förvaltare. Förvaltarens tidigare resultat kan därför vara lite krångligt att reda ut, men de är det enda någorlunda objektiva måttet som finns på skicklighet.
Du behöver studera en lång tidsperiod, minst tre år, för att med hyfsad säkerhet kunna skilja tur och skicklighet. Notera dessutom att bra resultat jämfört med index ofta kan förklaras främst av att förvaltaren har en viss ”stil”, till exempel investerar mycket i tillväxtbolag eller småbolag, och det är inte alls säkert att denna stil lönar sig i framtiden.
Indexfond inget dåligt val
Avslutningsvis så kan jag konstatera att det är ganska få fonder som sköts av erfarna individer med bra historiska resultat. Och det finns inga garantier, varken att bra historik betyder att förvaltaren är ovanligt smart, eller att de ovanligt smarta alltid lyckas framöver.
Så om du väljer att strunta i allt detta och satsar på en indexfond med låg avgift, då gör du inget dåligt val. Vill du ha hjälp att hitta förvaltare som är både erfarna och ovanligt smarta, så fortsätt att besöka Morningstar.
